Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

tisdag 10 juli 2012

Detta är nu

Nu har två arbetsdagar gått sedan jag började jobba igen efter den här första semesterperioden. I går ägnade jag större delen av dagen åt att boka in samtal inför dop-, vigsel- och begravningsgudstjänster för de närmaste veckorna. I dag har jag ägnat dagen åt samtal. Det är en förmån att få möta människor på det sätt som jag får göra. Så många goda tankar och funderingar som människor är beredda att dela med sig av!



För några dagar sedan köpte jag ett par diktböcker på Second Hand här i Boden, 10 kr styck. En dikt som direkt gav mig tankar och bilder, var en dikt ur boken Du - och ingenting annat. Svenska kärleksdikter i urval av Tom Hedlund, Forum, 1987. Det är roligt (kanske inte alltid) med böcker som är begagnade, då kan det finnas anteckningar och understrykningar på bokbladen. I den här boken är det någon som som skrivit här och där: Bra! Skitbra! Rätt bra. ?? eller !! med mera. Vissa dikter är inramade av en röd penna och vissa har fått stjärnor.
Hur som helst verkar den förra ägaren ha lika smak som jag. Den dikt som jag ska citera är inramad i rött.

DALEN
Ingen tog dig i handen och sa:
passa på.
Detta är nu.
Dalen du ser med slingrande vatten
med gömmande skogar och mild luft
med ängar och gröna källor
denna dal bär namnet Kärlek.

Ingen sa:
gå långsamt.
Akta dig att färdas alltför fort
att tro på en annan dal
en större som du hört om
det finns ingen annan
inte för dig
dröj kvar
prägla vart löv i minnet.

Ingen sa:
detta är nu.
Detta är mycket.
Detta är tillräckligt.

Alldeles ensam sprang jag genom dalen
först när jag såg mig om förstod jag:
den såg ut så.
Det var den.

Solveig von Schoultz


Att ta vara på nuet, att våga gå långsamt, dröja kvar och kunna se att detta är mycket och tillräckligt - blir vi särskilt påminda om vid ett barns födelse eller när någon som står oss nära dör. Det behöver vi också hjälpa varandra att se i vardagen, mitt i livet, så att vi inte bara ser det efteråt... "Det var den".


2 kommentarer:

  1. När dikten har publicerat?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om jag förstår rätt, så är dikten publicerad i en bok som heter Nätet från 1956.

      Radera