Att leva är att fråga

Att leva är att fråga,

att vänta på ett svar.

Att leva är att lyssna,

tills tvivlet tystnat har.

Att leva är att ana

att allt är i Guds hand,

att finna frid och trygghet

i själva orons land.

Tore Littmarck 1972,

Den svenska Psalmboken nr 732 vers 1 av 3.

På veckomässan ikväll i Nederluleå kyrka sjöng vi bl.a. denna psalm. Jag tycker om den. Den säger något om vad det vill säga att verkligen leva; att ha modet att ställa frågor, att våga vänta, att lyssna... Det är ett liv där man vågar stanna till och reflektera. Det handlar om en slags lyhördhet, finkänslighet, inkänning... Inte bara ute efter snabba och enkla svar. Att också våga möta det svåra och obegripliga - och inse att man inte alltid kan få ett klart och tydligt svar. Trots det ändå glimtvis finna frid och trygghet mitt i "orons land".

Psalmen avslutas i vers tre med orden:

Att leva är att ana

att Gud finns nu och här,

att Gud har skapat jorden

och ännu har den kär.

Skickat via Blogsy