På den känsliga insidan av handen

I natt kunde jag inte sova. Jag försökte komma på avslappnande bra saker att tänka på, men det blev mer allvarliga nyårsreflektioner. Vad är det jag kommer att minnas från det här året? Vad var det bästa? Det svåraste? Och varför?

Så där mitt i natten är det lätt att anklaga sig själv, gräma sig, ångra - varför gjorde jag så, sa jag så? Varför har jag inte tänkt på det och det?

Jag brukar inte ge några direkta nyårslöften. Men i natt funderade jag ändå åt det hållet, vad är viktigast... vad ska prioriteras... i hem, relationer, arbete...vad behöver jag arbeta mer med mig själv, vad behöver jag tillåta mig själv... och andra...

Ja, det var inte så lätt att somna bland alla de där tankarna.

Jag har två Nyårsböner i morgon, i Matteuskyrkan kl 12 och i Mariakyrkan kl 15 - och en vigsel kl 17! Jag har kikat en del på Nyårsdagens bibeltexter, det finns en del tröst och hopp att hämta där, kanske till någon nyårsandakt imorgon, men framför allt till mig själv och mitt eget liv.

I Jesaja kap 49 säger Gud:

Glömmer en kvinna sitt lilla barn, 

bryr hon sig inte om den hon själv har fött?

Och även om hon skulle glömma,

glömmer jag aldrig dig.

Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,

jag tänker ständigt på dina murar.

Vad är det för murar Gud tänker på i mitt liv? Är det murar som är till för att skydda och bevara mig, eller är det murar jag själv har byggt upp av skam och anklagelser, av rädsla och oro - eller kan det vara andra hindrande och begränsande murar ...?

Mitt namn är i alla fall skrivet i Guds händer, på insidan av Guds känsliga händer. Gud glömmer aldrig bort mig. Även om alla andra skulle göra det... Om Gud sägs det i Klagovisorna 3:

Herrens nåd tar inte slut,

hans barmhärtighet upphör aldrig.

Varje morgon är den ny -

stor är din trofasthet.

....

Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från Herren.

Ja, det tar jag med mig inför det här årsskiftet!

Det får du också göra.

Det finns gluggar i muren!