Femstjärnigt?

Tänk, att vara föreståndare för ett värdshus i Betlehem när det var skattskrivning i den lilla staden! Att behöva säga nej till människor som söker rum att bo i. Det har jag varit med om idag. Tillsammans med min partner. Hela stan var full av folk! Och det var fullbelagt nästan överallt... Och så kom det där paret som väntade barn. Det syntes att det inte var så lång tid kvar. Att säga nej till dem... och långt hade de gått dessutom! Det var hemskt! Men behöver man någonstans att bo, för att överleva, är det viktigaste inte att det är femstjärnigt... Vi kom på att paret som väntade barn kunde bo i vårt stall. Där var det lugnt och skönt. Och barnet skulle kunna sova i krubban. Precis lagom stort.

Det är ju ofta så att det är först efteråt som man ser klart... Nu ser jag att stallet var femstjärnigt!! Fast jag mest hört talas om en stor lysande stjärna! Men så var det nog.. det blev ett alldeles speciellt stall och ett alldeles speciellt litet barn föddes där. 

Änglarna var inte långt ifrån stallet! De var jublande glada för Jesusbarnets födelse, de spred ljus och glädje omkring sig. 

Det var änglarna som berättade för herdarna om den stora världsnyheten! De skyndade sig iväg för att få se det lilla barnet i stallet...

Ja, det viktigaste är nog inte femstjärnigt, men att det finns en stjärna... det där ska jag nog fundera vidare på under helgerna som ligger framför.

Har du sett någon stjärna i dina kvarter?

(Fotografierna är ifrån en paus under vårt julspel för Torpgärdsskolan på förmiddagen. Det "riktiga" stallet kom inte med på något foto... och inte alla duktiga aktörer! Det var en rolig förmiddag!)