Något skymtade fram

I dag har jag satt passepartout på målningen som jag skrev om igår. I samband med det hittade jag en annan dito målning, dvs en målning där vi var många som hade bidragit med olika penseldrag och färg. Det som fanns i mina gömmor var en åttondel av det stora ursprungliga. En hörnbit med mycket vitt på ena kanten.

Plötsligt såg jag ett motiv bland de starka färgerna en bit in på pappret. En flicka med ett pannband över sitt långa hår. Mittemot henne stod en stor Björnhund :-) Med en akvarellpenna förstärkte jag linjerna på flickan och Björnhunden och ritade dit ögon.

Vad roligt, av det som inte såg ut att vara någonting, blev det ett litet sagomotiv. Det är väl så det är i livet också. När man tittar ordentligt, kan ur det som i första anblicken inte verkar vara någonting, skymta fram något av värde, något att ta vara på. Ibland kanske det behöver förstärkning, stöd i någon form.

För att få fram motivet var jag tvungen att skära bort en del av pappret. Svårast var det att ta bort nedre delen där det - i mina ögon - exploderade av färg. Hur vackert som helst. Helst hade jag velat ha det kvar, men då blev det ingen bra balans i bilden.

Ibland är man tvungen att skära bort sådant i livet, bland sina intressen eller favoritsysselsättningar i jobbet, som stör helheten/balansen, hur än ont det gör. Men det är det bästa för helheten.

Tyvärr är jag inte alltid så klok själv i mitt eget liv.