Tårtkalas

I går var det våravslutning för grupperna i Porsökyrkan med musikgudstjänst och tårtkalas. Tårtbuffé skulle man kanske kalla det för. Det var många som kom med tårta och andra goda bakverk att 

bjuda på. Mycket festligt och gott!

Det blir festligt, inte bara för att det finns mycket gott att äta, utan för att det är många som träffas samtidigt. I alla åldrar. Och alltid är det några som är i Porsökyrkan för första gången och det är alltid glädjande att fler hittar till kyrkan. Många har familjemedlemmar med sig och då blir det också lite extra.

Jag hörde hur ett barn som är med i verksamheten gick "husesyn" med sina syskon och föräldrar och visade alla lokaler, t.o.m. förråden. Då känner man sig hemma i kyrkan! Det värmer i hjärtat att se.

Innan tårtklaset var det Musikgudstjänst med mycket sång från kyrkans körer. Den här bilden på Mona Nykänen får representera det. Mona har under våren lett barnkörerna när vår ordinarie kantor varit delvis tjänstledig. Förutom barnkörer, sjöng Sång till hälsa och TonArt under ledning av kantor Lars Magnusson. Sång till hälsa sjöng i en sång:

 .....

Händer spelar, bildar klanger.

Harmonin gav Gud en gång.

Gud har skapat luft och lungor.

Enkel bön blir mäktig sång.

......

Vilken källa i musiken!

Kroppen gläds och finner ro.

Tack, min Gud som skapar lovsång!

Vilken väg till hopp och tro.

Text: Sofia Wastesson

Sång är ett sätt att be, ett annat är att tända ljus. I denna gudstjänst, liksom i de flesta, gavs tillfälle att tända ljus.

Utanför kyrkfönstren sken solen i kapp med snön, som stundvis var riktigt ymnig. Ja, så är det på våren och så är det i livet. Glädje och sorg, hopp och förtvivlan kommer och går. I gudstjänsten fick vi påminna oss om att det händer mycket av liv och växt under ytan, i det fördolda. I mörkret, under jorden, under snön, under gamla vissnade löv och grenar gror och växer skott och knoppar - nytt liv är redan på väg innan vi ens upptäckt det. Det känns hoppfullt, tycker jag. Närmare än vad vi tror finns krafter av liv som utvecklas och formas även om det sker undanskymt och knappt märkbart just nu. Men det blir synligt...

Så var det också med Jesu död, det verkade väldigt hopplöst och mörkt, men det slutade inte där. Det var livet som segrade.

Konstverk i Porsökyrkan av Erik Gunnars.