Livet kan liknas vid en trappa. Det kan gå både upp och ned. Det kan vara både tungt och lätt att gå. Ibland rullar det bara på... ibland är det som om allt bara står stilla och vi får igen hjälp alls att ta oss varken upp eller ned.
En trapp för någonstans. Den leder vidare. Trappans mening är inte att man ska bosätta sig där, även om det tyvärr finns människor som av olika anledningar har blivit tvungna till det. Utan trappans uppgift är att ta oss från en våning till en annan.
Trappstegen kan leda till fantastiska utsiktsplatser, men också till mörka källare. Men allt hör ihop och har sin betydelse.
I trappor med många steg finns det ganska ofta avsatser, där det ibland står en stol eller två, eller kanske en balkong... Det kan vara viktigt att ta vara på. Vila. Vila mellan trapporna. Vi måste inte ta alla trapporna på en gång. Vi kanske inte ens måste till översta våningen... ?
I många trappuppgångar finns det ledstänger. Jag tänker att vi kan likna Gud vid en ledstång, någon att hålla i, någon som finns kvar, oavsett om vi går upp eller ned. Ledstången är stabil, känner vägen, vet vart trappan leder. En ledstång kan vi lita på.
Gud vill följa med oss i alla våra steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar