I går körde min man och jag till Umeå fram och tillbaka, 60 mil sammanlagt. Det var enda tillfället vi kunde träffa sonen på ett bra tag. Det var värt varenda mil.
Utsikt från sonens balkong
Trots att denna lediga dag var mitt i en arbetsvecka med mycket förberedelser kunde jag koppla av. Det blev en skön och vilsam dag som vi fick tillsammans.
Far och son hjälps åt att rengöra grillen inför middagens måltid.
Den goda maten tillagades och intogs på balkongen när solen hade nått dit genom alla tak och vinklar. Det är bra med en el-grill när man bor i hyreshus. Det blir inget störande os.
Varma i själ och hjärta lämnade vi sonen och Umeå för den här gången. Nästa gång vi kommer till hans lägenhet (för övernattning på väg söderut) är han inte där. Då är han på andra sidan atlanten.
Han är lugn och trygg till sin läggning och det är en tröst och hjälp för mig att inte oroa mig alltför mycket... Han är dessutom en ganska klok kille, om jag får säga det själv. Jag menar; klokheten kommer väl från mig :-) Kanske något, i alla fall... Fast det är han kanske inte klok nog att inse. Än. :-)
I dag har varit en dag, som så många andra dagar i mitt arbete, som påmint mig om livets skörhet och vikten att ta vara på varandra så länge vi har den möjligheten.
Förstår att ni hade det mysigt!! Det gäller att ta vara på tillfällena, det håller jag verkligen med om.
SvaraRadera