Antal kolli 128

I lördags var vi på IKEA i Haparanda och köpte skåpstommar, lådor, handtag mm till vårt kök. Tre vagnar blev det. På plocklistan stod det att det var 128 kollin!

Mycket blev det i alla fall.

Men det märktes knappt i det stora släp som vi, snällt nog, hade fått låna.

Väl hemma efter två timmars körning i nysnö, 

kunde vi lyckligtvis precis få in släpet i garaget, för att kunna packa ur allt.

Vad vi inte tänkte på var, att när släpet var tomt så höjdes hela släpet och det blev lite för knappt när det skulle köras ut ur garaget - jag fick hänga mig fast där bak med hela min tyngd - och då gick det bra. Tur att man inte är alltför lätt!

I går ägnade vi dagen åt att tömma matrummet och köket. I morse kom Peter och började renoveringen. Golven ska bytas i matrummet och köket - som vi pratat om sedan vi var och tittade på huset våren 2006. Nu äntligen!

Och köket har vi också tänkt länge att vi skulle åtgärda, fast vi har haft svårt att bestämma oss för hur mycket vi skulle göra. Och så ska man ha råd också.

Nu har vi gjort en liten köksavdelning i tvättstugan

och kyl/frys och skafferi i bastun.

En del av Cornelias gamla rum har fått bli vårt "matrum".
Jag har alltid tyckt att det är roligt att leva lite provisoriskt
- en kortare tid, när man vet att det snart blir bättre :-)

Så här såg matrummet ut i morse när jag for till jobbet

och när jag kom hem, var den gamla linoleum-mattan och isoleringen borta.
Bara betongplatta till golv.

Samtidigt som jag skriver det här och ser fram emot det nya, så tittar jag på Tillsammans mot cancer på TV och berörs och gråter. Så olika våra liv ser ut. Närmare än jag tror och vet kan det finnas människor som har långt högre mål och önskan än nya golv och ett nytt kök. Ett hopp om hälsa och tillfrisknande för sig själv eller en nära anhörig.

Så viktigt att ta vara på livet och varandra och uppskatta allt som är gott och bra, som finns i vår omgivning. Inget är självklart.
Sköt om er!