Är inte ni mycket mer värda?

Måste passa på och skriva lite till om höstlöven 

innan de alldeles har blåst bort.

Tänk om vårt samhälle, kommuner, vård, kyrka

hade mer av samma tänk som vår Skapare:

att även skröpliga, svaga, döende

är vackra och har rätt att få "glänsa" och ta plats.

Ja, tänk om vi lite oftare verkligen skulle se skönheten 

hos våra medmänniskor i bräcklighet och trasighet 

- precis som vi, gång på gång kommenterar och beundrar 

 höstens sprakande färgskala.

För det är just detta som gör mig mest glad 

när jag ser de sköra höstlövens styrka,

att vår Skapare inte struntar i de förgängliga bladen, 

som snart skall ramla ifrån och förmultna.

 Utan låter dem synas och vara till ända in i det sista. 

Ja, de har t.o.m. betydelse för både natur och människor.

De är viktiga och värdefulla.

Jag tycker mig höra Jesus säga:

Är inte ni mycket mer värda än de?