Den blomstertid nu kommer - eller?

I morse när jag körde till jobbet hängde dimman lågt och tungt över naturen. Jag såg inte mycket framför mig.

På samlingen jag var på väg till sjöng vi Den blomstertid nu kommer...  nu nalkas ljuva sommar...
Kan man sjunga det i oktober när luften är rå och kall och inget gräs och gröda gror? 

Ett förslag fanns att vi skulle sjunga Den blomstertid snart kommer... Det finns ett stort hopp i det. Ett hopp som är väl förankrat. Vi vet, fast det är oktober och en lång vinter ligger framför, att det kommer att bli sommar igen. Och faktiskt ganska snart. Tiden går fort. Även om det just nu känns långt dit och svårt att föreställa sig.

Men det finns någonting att hoppas på! En tro som sträcker sig bortom vintern.

Så tänker jag att också tron på något efter döden kan se ut. Något som kommer. Något att hoppas på -  när livet verkar kallt, rått och hopplöst. Ett hopp som sträcker sig bortom död och sorg.

Stillhetens kapell, Gammelstad

Det hoppet kan också leva för vår tid här och nu. Ett hopp om att kunna se klart, åtminstone att se mer än bara dis eller mörker, att en väg ska öppnas....
Efter en dimmig morgon blir det ofta en klar och solig dag.
Det finns något att hoppas på. Redan nu.

... till allt, som varit dött, sig solen strålar närma, och allt blir återfött.

Den Svenska Psalmboken nr 199 v1

Text: I. Kolmodin? 1694, J.O. Wallin 1819, B. G. Hallqvist 1979


Alla foton, utom den översta, är ifrån kyrkbyn, Gammelstad.
Det översta är ifrån Saltströmmen, Norge.