Ibland händer det att någons ansikte fastnar på ens näthinna. Det liksom förföljer en. Går in under huden. Berör djupt. Vanmakten kan kännas stor.
Beskrivningen nedan är inget möte jag haft precis nu eller nyss.
När jag skrev de här raderna var det ett barns ansikte jag såg framför mig.
Beskrivningen nedan är inget möte jag haft precis nu eller nyss.
När jag skrev de här raderna var det ett barns ansikte jag såg framför mig.
Ditt ansikte
som en isande känsla
under min hud
finns du kvar hos mig
jag ser ditt ansikte
öppet och mottagligt
en spegel av omgivningen
och dina inre rum
sårbar och formbar
kan du inte värja dig
det okända obegripliga
samlas i djupa brunnar
svåra att nå och förstå
kompakta lock lägger du på
rädslans mörker stängs inne
jag ser ditt ansikte
som en isande känsla
under min hud
Vad kan jag göra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar