"Misstagen blir en del av slutresultatet"

Häromdagen tog jag tag i alla mina misslyckade målningar - som jag inte nämnts slänga - och sorterade upp dem i högar med liknande färger (det finns fler högar än dem på bilden). Det är ju så - åtminstone för mig - att även de målningar som inte blir bra, ofta har någon liten del som kan vara svår att skiljas ifrån; en färgkombination, en form, ett ljus eller något annat. Även "misslyckade" målningar går att använda, även om det blir på annat sätt än det först var tänkt.

Här är några av de målningar som jag inte är nöjd med - men med ungefär samma färger. Jag har länge tänkt att jag skulle försöka göra collage av bilder som jag har. Jag tycker ofta att det är kul det där att "sätta ihop" saker/material. Det kan gälla olika områden, t.ex. "sätta ihop" en temagudstjänst med texter, psalmer, böner, en vandring i rummet, bilder som har med samma tema att göra osv. 

I går bestämde jag mig för att försöka göra ett collage av de fyra bilderna ovan.

Jag köpte en svart pannå (målarduk) på DollarStore för 10 kr, tror jag att det var och klistrade med ett vanligt Kontorslim också från DollarStore. Inget dyrt konstnärsmaterial här inte!

Ja, ja, det blev inte så revolutionerande, ungefär samma motiv som innan - nästa gång ska jag försöka vara lite mer vågad. Det var ju första gången...

Konstnär Kaijsa Petterssons Mandela gjort av spillbitar

Det kan ta emot att klippa eller riva i något som man har gjort, även om man inte är speciellt nöjd med det. Tänker att så kan det vara i livet också. Hellre är man ibland kvar i något som man inte är så nöjd med än att börja riva i det, för det finns inga garantier att det blir bättre för att man river sönder, prövar något nytt, tar bort, delar itu - men ibland kan det det. Åtminstone ge nya perspektiv, öppna upp och ge "nya ögon" för det välbekanta. Det kan vara värt det.

Nästa gång väljer jag nog något mer vårlikt. Kanske de här bitarna... och ev några till.

Just nu läser jag Hjalmar Gullbergs dikter och Konstnär Lars Lerins bok Naturlära, Bonniers, 2014, som jag fick i julklapp av min dotter.

Lars Lerin skriver på sidan 16:

Det skulle ju vara tråkigt att inte lämna några spår efter sig av tvekan och försök. Jag lägger till och drar ifrån, syr ihop, lägger samman, suddar ut. Misstagen blir en del av slutresultatet.

Oavsett om man vill det eller inte, så blir misstagen, kriserna, sorgen en del av livet, av slutresultatet. Det behöver inte betyda att livet (eller vi själva som människor) blir sämre för det.

Ibland måste man våga riva.