Från Triloba Trädgård, Hortlax
Hej Birgitta! Hur är det med dig? Och vad har ni för väder i Boden?....
Nu har jag vant mig. Alla som kallar mig vid namn, känner mig inte. Förr när telefonen ringde och den på andra sidan luren sa mitt namn, trodde jag att det var någon som jag kände. Men nu vet jag att det kan vara en försäljare. Egentligen blir jag ganska irriterad på den stackars försäljaren som försöker vara trevlig och personlig - för jag vet ju att hen inte alls är särskilt intresserad av hur jag mår och vad det är för väder i Boden. Det är bara ett trick för att få mig att bli glad och intresserad av vad hen har att sälja.
Tänk vad känsliga vi är (om än olika mycket) för äkthet. Precis samma ord kan sägas av två olika personer och vi upplever det helt olika. Många gånger har det med rösten och tonfallet att göra. Och på något sätt tror jag att ärlighet och närvaro kan höras. Ibland tvärs igenom alla andra ljud. I alla fall om jag lyssnar lite mer medvetet efter en sådan röst.
Men - i ärlighetens namn - visst blir vi rejält lurade ibland! Så väldigt lätt är det inte att skilja den ena rösten från den andra. Speciellt när vi är i ett läge då vi så gärna vill tro att det här är "rätt" röst ... Vi blir inte bara lurade av andra, utan också av oss själva emellanåt.
Jag är kvar i gårdagens evangelietext om den gode herden (Joh 10) som kallar vid namn... Fåren kände igen sin herdes röst och kunde därför föras till "rätta vägar" och goda betesplatser.
Det finns så många röster som pockar på vår uppmärksamhet. Inte bara av elakhet eller egenintresse, utan också av angelägna och viktiga skäl. Ändå måste jag välja vad och vem jag lyssnar på och vart jag låter mig föras... eftersom jag själv är begränsad i tid, kraft och förmåga.
Min bön är att kunna känna igen min herdes röst, som känner mig inte bara till namnet utan också till kropp och själ - och som vill mig väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar