Gud är som en blomma i en orensad rabatt

Så har jag då för första gången firat Valborg i Matteuskyrkan, Boden. Det var många glada och trevliga människor där, trots den kyliga luften. Traditionell och vacker körsång av Matteuskören, ett vårtal och ett fyrfaldigt hurra för våren. Sedan tändes brasan - och ganska snart började många söka sig in i kyrkan, där man kunde köpa godis i kiosken, eller våfflor och varm korv i serveringen.

Så såg det ut i dag när jag kom tillbaka efter lunch,
sedan tror jag att högen växte, innan den fick brinna ner.

Det som slår mig, år efter år, är att det som växer upp under våren, kommer trots att det gamla finns kvar; vissnade löv, torkade kvistar, karamellpapper, plåtburkar och annat skräp... Det finns en sådan sprängkraft i det nya växtlivet, att det kan inte och behöver inte vänta tills det är rensat och krattat i rabatter och dikesrenar.

På något vis tycker jag att den här blandningen av gammalt och nytt är kännetecknande för våra liv. Det finns så mycket både omkring oss och inom oss som är både fint och vackert, skräpigt och smutsigt, nytt och fräscht och slitet och trasigt.

Jag tänker att Gud är som en blomma i en orensad rabatt. Gud väntar inte tills vi är glada, snälla och duktiga - utan mitt i bråten, bland allt vissnat och skräpigt och fult, nytt och skört - vill Gud ge oss hopp och liv och förmedla sin kärlek.

Från Kryptan i Församlingsgården, Boden

Naturligtvis behöver vi rensa och kratta ibland, städa och laga det som är trasigt - men vi får tillhöra Gud, Skaparen av allt liv, under tiden som vi håller på, vi behöver inte vänta tills vi ordnat upp allting. Gud vill vara med oss också i de områden i livet som vi skäms över och tycker är fult.

Det finns liv som föds på nytt och på nytt - och där får vi vara med, precis sådana som vi är.

Glad vår!

Ser just, att sedan jag kom hem, har det börjat snöa. Det är alldeles vitt ute. 

ÄNDÅ är det vår! Så det så!