Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

lördag 4 april 2015

Den värsta dagen



Att stiga upp och möta en ny dag efter en natt utan sömn och med en värkande klump i magen är nog bland det värsta som finns. Dagen efter det svåra som hänt.
Det var just så en lördag morgon för precis 45 år sedan idag (oj, så länge sedan det har blivit!), som min mamma, mina bröder och jag upplevde det. Min pappa hade helt oväntat dött kvällen innan.


Från Kapellet på Stiftsgården i Skellefteå

Det är en känsla som jag tror de flesta har upplevt i olika styrka och av olika anledningar.
Så känns det för föräldrarna och syskonen till de kristna studenterna i Kenya som så brutalt blivit mördade, så känns det för alla föräldrar, syskon, respektive till någon älskad som dött i olyckor, sjukdom, i krig, i naturkatastrofer ...

Just nu tänker jag speciellt på dem som förlorat någon eller några! på grund av hat, makt, rädsla - det hänger ofta ihop - och som själva är oroliga och rädda för att bli tvungna att gå samma hemska öde tillmötes. Det finns många människor som lever med den klumpen i magen varje dag runt om i världen.


Skellefteå Landsförsamlings kyrkogård

Den här dagen, mitt emellan långfredag och påskdag, är nog en av de värsta egentligen. Dagen då man långsamt inser vad som skett, det finns ingen återvändo, det finns ingenting man kan göra åt det, det finns bara en massa frågor, oro, rädsla, smärta - allt är kaos. Påskdagen existerar inte.

Så måste det ha varit för dem som levde nära Jesus. För mamma Maria, för kvinnorna och männen som följde med Jesus, ... och hur skulle det gå för dem?! Skulle de också bli tillfångatagna, plågade och dödade? De hade ju lämnat allt för att få vara med honom - vilket misslyckande! Allra svårast var det för kvinnorna. De hade ingenting att gå tillbaka till. De hade lämnat sina familjer och sina sammanhang - de skulle nu bara betraktas som horor... Förutom sorgen och förlusten, vilken skam!

Dagen efter, tror jag ofta är värre än dagen då det hemska hände. Dagen efter är det så definitivt. Så smärtsamt. Så tomt. Så hopplöst. Och Påskdagen existerar inte.



Från Sagrada Familia, Barcelona
Omhändertagandet av Jesu kropp efter hans död

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar