Vintertid - Normaltid

 

Sista dagen i Oktober 2021 och vi är i vintertid och normaltid. Lite snö har vi här i Boden, men inte alls så snöigt som på min målning, "Du och jag, pappa". (Såld)  

Utställningen som jag har haft i Matteuskyrkan är avslutad och de flesta av målningarna som blivit sålda har fått komma till nya hem. De två sista som inte hittat hem än, ska jag leverera i morgon.

 

Tack alla som kommit och tittat, tack för alla uppmuntrande ord och tack alla ni som kan tänka er att ha en målning av mig i ert hem! Fantastiskt!

Kul med barn som är intresserade och har tankar och åsikter!

Den minsta besökaren var inte så intresserad av målningarna, men oerhört söt och charmig! De vuxna på bilden är mina brorsdöttrar. Så roligt att ni ville komma!

Förra söndagen ledde jag en gudstjänst i Matteuskyrkan där jag använde några av bilderna från utställningen och andra som jag gjort just för "gudstjänstbruk" för att illustrera (eller rättare; för att ev kunna väcka någon ny tanke eller känsla) texter, böner och sånger i gudstjänsten. Sådant tycker jag är roligt! 

Däremot tycker jag inte att det är roligt att bli fotograferad! Men någon gång ska jag kanske visa någon bild på mig själv också, inte bara på andra... ;-)

I dag var vi på gudstjänst i Matteuskyrkan och då var det Anna Ahlström Nilsson som var präst. Hon ledde "Kärlekens mässa". Bland flera andra medverkade också Lena Engvall med kören Exodus. En fin och varm gudstjänst!

Jag började inlägget med en vinterbild. Jag avslutar med en sommarmålning, som också kommit till ett nytt hem nu.

"När rallarrosorna blommar som mest"

Tiden går fort. Snart är vi där! 🌝

Enkelhet

 

Det här är utsikten från trappan till det lilla fina kapellet i Jäckvik. Kapellet ligger på en höjd.

Jag tror att det är väldigt många som tycker om detta kapell, även de som annars inte brukar gå i kyrkan så ofta. Det är svårt att säga riktigt vad det beror på. Men jag tror att det kan vara att det är litet, gemytligt och enkelt. Det känns varmt och välkomnande i sin enkelhet.

Det var sju (pilgrims-)ord som vi samlades kring vid olika tillfällena under lägret i Jäckvik: Delande, Frihet, Enkelhet, Långsamhet, Andlighet, Tystnad och Bekymmerslöshet. Orden är lite släkt med varandra och förutsätter på många sätt också varandra. Det var intressant att fundera tillsammans över orden, ett i taget. Ibland tänkte vi ganska lika och andra gånger la vi in ganska olika innehåll i orden. 

En av de yngre deltagarna målade en bakgrund i akvarellfärger och skrev in alla sju orden.

Ett ord var enkelhet. Under våra dagar i Jäckvik hann vi se många fjällvandrare komma på eftermiddagarna och kvällarna och slå upp sina tält på gården. Alla tält var små, lätta och enkla. Det var inte svårt att förstå att dessa vandrare bara kunde bära med sig det allra nödvändigaste, det var bara det viktigaste som kunde rymmas i deras ryggsäckar och tält. En symbol för enkelhet är just tält.

Det var så det började. Det var i ett tält som man förvarade det allra heligaste, det som representerade Gud. Det följde med Israels folks 40-åriga vandring, berättar Moseböckerna i Gamla testamentet i Bibeln. Tältet ställdes alltid mitt i lägret när folket stannade till. Alla kunde med sin blick och bön nå tältet (eller tabernaklet, som det kallades för) och det allra heligaste, Gud, kunde nå var och en i lägret. Det allra heligaste hörde ihop med det allra enklaste. Jag tror att det är mycket så idag också. Det är i alla fall då som vi har mod att närma oss det heliga, det gudomliga. Och kan förstå/ana att det har med våra liv att göra.

Höstläger i Jäckvik

 

Jag har haft förmånen att vara med på Svenska kyrkan i Bodens höstläger i Jäckvik. Ett läger för alla åldrar, med olika intressen, men med det gemensamt att vi tycker om naturen och miljön i Jäckviks fjällvärld.

När vi i torsdags morse åkte till Jäckvik snöade det mellan Arvidsjaur och Arjeplog. Det blev t.o.m. snö på marken. Men när vi kom fram till Kyrkans Fjällgård i Jäckvik var det barmark och vi fick också se solen. När vi lördags gjorde en utflykt till Merkenäs såg vi var snön hade fastnat!

Även om det inte var särskilt varmt i luften, temperaturen låg ungefär mellan  +1 och +7 grader och det blåste ordentligt i vindbyarna, så hade vi ändå ganska mycket sol. Solen förgyller verkligen tillvaron!

Vädret växlar dock fort i fjällen. Rätt som det var dök ett mörkt hotande moln upp.

På dagarna fanns det mycket tid att själv välja vad vi ville göra. Kanske vandra långt och högt upp eller promenera i omgivningarna, kanske leta svamp, en del tog en tur med kanoter eller rodde ut med båten. En del hann med det mesta.

Många, både stora och små hann också att måla akvarell med mer eller mindre erfarenhet sedan tidigare.

Målningarna hängdes upp på en tvättlina. Målningar behöver man se på avstånd.

På lördagen gjorde vi som sagt en utflykt. Högfjäll nära norska gränsen. 

Oerhört vackert, men det blåste hårt mellan varven.

Så skönt att vi hade en eldstad att samlas kring.

Här kunde vi värma både oss själva, korv och blöta skor. Alla var glada och vid gott mod!

Några bilder från söndagen kommer i nästa inlägg.

Fjällens och det öppna landskapets Gud,

skogarnas och den rika mångfaldens Gud,

sjöarnas, havens och det pulserande livets Gud,

du som är med oss där vi lever och bor,

i din närhet vill vi vara.

(Ett Inledningsord från Svenska kyrkans handbok)

Hösttecken

Så är då höstterminen igång.

Matteuskyrkan inbjöd till Surströmmingslunch i tisdags.

Ett säkert hösttecken.

Liksom de vackra rönnbären.

Kyrkans egna Ringblommor har lyst ikapp med solen de senaste dagarna.

Vi hoppas på lika fint väder på söndag då tanken är att vi ska ha Friluftsgudstjänst kl 12.00. Rickard Wikström kommer att berätta en del av sin livshistoria och Amanda Wikström Bäck att sjunga. Det tror jag blir en fin start på höstterminen i Matteuskyrkan.

Höst kan betyda förändring.

Bön: 

ATT MÖTA FÖRÄNDRING

Gud, hjälp oss att inte genast avvisa 

det som vi inte begriper.

Ge oss mod att möta det nya,

tålamod att förstå det främmande

och visdom att ta emot det goda

som kan finnas

där vi minst av allt väntat det.

Hjälp oss att vörda all god vilja

och ärlig strävan.

Och om vi avvisar

en människas åsikter

bevara oss då från att ta avstånd

från henne som person.

Efter William Penn (1644-1718)

Nr 201 i Bönboken i Psalmboken med tillägg, Verbum

Midsommar

Midsommarafton tillbringade vi i Matteuskyrkan. Det var traditionellt firande; att klä midsommarstången, att resa den och dansa kring stången till dragspelsmusik. 

                                                                               

En djup grop behövdes för att stången skulle stå stadigt och säkert.

Jordgubbstårta, godisregn, tipspromenad och Clown fanns också med på programmet. Det var ingen värme så att man behövde svettas, men det var heller inget regn ... så vi var ute och det blev "midsommaraktigt". Många möten och samtal som värmde istället.

På tal om möten så var en av de människor som jag har känt längst i livet, Yvonne från Piteå, med. Yvonne och hennes familj fanns med under hela min uppväxttid. Lustigt nog är hon svärmor till Matteuskyrkans musiker! Så det kan bli!

I min andakt citerade jag Luther: "hela skapelsen är som den allra underbaraste bok, där Gud har beskrivit och målat av sig själv". Jag gillar den tanken! Gud har målat av sig själv i naturen. Då tror jag också att Gud har en hälsning till oss när vi solar, badar, fiskar, leker, plockar bär, rensar ogräs, vandrar... genom det vi ser, hör, känner och smakar.

Det skulle vara roligt att höra vilken bild du får av Gud, när du ser ut över sommarlandskapet, skogen, älven, fjällen, himlen, havet, ljuset... när du ser de små violerna, nyckelpigorna, älgarna, solrosorna, för att inte tala om alla ljud du hör, allt du känner och smakar...

Ja, hur uppfattar du och jag Guds målning av sig själv? Som tur är, är det en abstrakt målning som kan tolkas på många olika sätt... Gud går aldrig att fånga helt i en bild.

I dag har jag varit i Församlingsgården och haft Söndagsgudstjänst i Midsommartid tillsammans med Lena Stenlund och imorgon ska jag vara i Rörvikskyrkan tillsammans med Kjell Lindström. Olika kyrkor, olika musiker, olika texter, olika församlingsbor... det är omväxlande och spännande!
God fortsättning på helgen!

Ibland är det roligare än annars...

I denna ljuva sommartid... började vi med. Och det blev verkligen en ljuvlig dag! Mopedgudstjänst i Brobyn utan för Boden. I Brobygården. Eller rättare sagt utanför.

Vi fick ännu en fantastisk sommardag. Många mötte upp, både från Boden och från byarna runt omkring Brobyn. Och så  alla dessa underbara mopedister! Det var en fröjd att se dem komma på rad och svänga in på gården. Så roligt att de ville vara med!

Gudstjänsten avslutades med ett ovanligt postludium, där vi alla fick vara med och sjunga: Min fars moped! På melodin: Da da run run run.

En del kom också i bilar.

Efter gudstjäsnten var det (minst sagt!) mumsigt kyrkkaffe. Byaföreningen i Brobyn hade bakat gott fika! Och tipsrunda. Moppe-frågor! En del kunde mycket, andra ingenting :-)

Här är ett gäng som fikar i solen.

Andreas Printz, Matteuskyrkans musiker, är en passionerad mopedälskare och initiativtagare till den här dagen. Här ger han svaren på tipsrundans frågor.

Jag tyckte mycket om omgivningen!

På vägen hem var det för lite luft i ett av däcken på en av mopederna. Som jag förstod det, så var det inte så ovanligt med någon form av krångel. De är vana att meka och att hjälpa varandra.

Som tur var, så hade en av dem en flakmoped!

Allt går att ordna...

En rolig söndag på många sätt!

Kanske kan det bli en tradition...