Allt vi tänker, känner och minns...

Vi har fortsatt kallt. I morse var det - 34 grader i Boden. Och solsken! Solen gnistrar som guld på den vita snön. Fotografierna är ifrån lördagen.

Det har varit en period nu med ovanligt mycket begravningar. Församlingen har fått sätta in extra tider för att hinna med alla. Normalt har vi begravningstider på torsdagar och fredagar kl 9.30, 12 och 14.30.

När jag träffar anhöriga i ett begravningssamtal, så berättar de olika mycket och berör olika områden av den dödes liv och relationer. Jag får ju bara en liten, liten del av den människans liv. Och på något annat sätt kan det inte heller vara. Samtidigt så tänker jag att det kan finnas andra med i begravningsgudstjänsten; anhöriga, grannar eller andra bekanta som sett andra sidor än dem jag fått berättat för mig och är uppfylld av det under begravningsgudstjänsten. Det kan vara både positiva och negativa tankar eller upplevelser. 

Därför känns det så bra att få bedja i en av bönerna (från nya handboksförslaget) under begravningsgudstjänsten:

...................

Gud, omslut oss

i allt som vi tänker, känner och minns,

i allt som blev och inte blev.

..................

Förslag Kyrkohandbok för Svenska kyrkan, del 1,
Svenska kyrkans utredningar 2012:2

I den bönen finns möjligheten att lägga in sina egna tankar om den döde, men också tankarna som kommer inför sin egen död, allt det man själv känner och alla sina egna minnen. Det kan finnas både tacksamhet och besvikelse över det som blev och inte blev. Allt kan få rymmas i bönen, alla känslor och tankar är tillåtna - allt kan vi få lämna till Gud.