Varje kväll jag kommer hem och kör in bilen på tomten, andas jag ut och känner mig tacksam över att jag också denna dag kommer hem helskinnad. Dvs jag har inte kört av vägen och jag har inte ramlat och slagit mig. Det är verkligen något att vara glad för!
Inte heller har jag åkt fast för fortkörning - men det är däremot inget konstigt i dessa dagar. I dag när jag var ute och körde på E4:an i snö och kraftig blåst, kom en stor blå timmerbil farandes bakom mig. När den var ganska nära, blinkade chauffören med helljuset. Jag tolkade det som att han (för det var väl en han?) tyckte att jag körde för sakta. Min Honda är en bra bil på många sätt, men just när det blåser är den lite väl kinkig, tycker jag. Då vill den gärna följa med vinden. Det tycker jag är obehagligt.
Annars? Jo, jag försöker treva mig fram på "andra vägar", som jag skrev om sist; att ibland måste vi välja att gå en annan väg än vad vi först hade tänkt. Det är skrämmande, främmande och spännande. Men vågar vi följa hela vägen fram, så kan det bli riktigt bra :-)
Tänk om jag skulle våga mig på att gå fler "andra vägar" 2014. För det är inte alltid så bra att följa de djupa spåren på vägen. Åtminstone inte om man har breda däck, som jag har på min bil - det har jag blivit varse den här vintern. När däcken är lite bredare än spåren kan det hända att bilen rätt som det är far iväg åt ett helt annat håll - och det kan ju som sagt vara spännande, men också skrämmande farligt! Så nu försöker jag, när spåren är för smala, att köra vid sidan av spåren, eller på kanterna ovanför spåren, om ni förstår vad jag menar.
Ja, man ska nog passa sig för de smala spåren under livsvägen, där är det lätt att spåra ur.
Nu har jag nog själv spårat ur en del - ska försöka hitta en framkomlig väg till sängen.
Inte heller har jag åkt fast för fortkörning - men det är däremot inget konstigt i dessa dagar. I dag när jag var ute och körde på E4:an i snö och kraftig blåst, kom en stor blå timmerbil farandes bakom mig. När den var ganska nära, blinkade chauffören med helljuset. Jag tolkade det som att han (för det var väl en han?) tyckte att jag körde för sakta. Min Honda är en bra bil på många sätt, men just när det blåser är den lite väl kinkig, tycker jag. Då vill den gärna följa med vinden. Det tycker jag är obehagligt.
Fotot är inte ifrån idag. Utan från november.
Annars? Jo, jag försöker treva mig fram på "andra vägar", som jag skrev om sist; att ibland måste vi välja att gå en annan väg än vad vi först hade tänkt. Det är skrämmande, främmande och spännande. Men vågar vi följa hela vägen fram, så kan det bli riktigt bra :-)
Tänk om jag skulle våga mig på att gå fler "andra vägar" 2014. För det är inte alltid så bra att följa de djupa spåren på vägen. Åtminstone inte om man har breda däck, som jag har på min bil - det har jag blivit varse den här vintern. När däcken är lite bredare än spåren kan det hända att bilen rätt som det är far iväg åt ett helt annat håll - och det kan ju som sagt vara spännande, men också skrämmande farligt! Så nu försöker jag, när spåren är för smala, att köra vid sidan av spåren, eller på kanterna ovanför spåren, om ni förstår vad jag menar.
Om det spårar ur, kan det gå så illa, att man hamnar här.
Kyrkogården i Gammelstad.
Nu har jag nog själv spårat ur en del - ska försöka hitta en framkomlig väg till sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar