Hur kan frånvaro uppfylla så?

I kväll hade vi första samlingen i vår samtalsgrupp om sorg. Jag avslutade kvällen med att läsa en dikt av Margareta Malmberg. En dikt som jag tror många kan känna igen sig i.

Du som var oss kär

har lämnat oss.

Hela rummet fylls 

av din frånvaro.

Också då vi pratar om annat,

tänker vi hela tiden 

på dig

som inte längre är bland oss.

Hur kan frånvaro 

uppfylla så?

Hur kan tystnad

tala så?

Kanske frånvaron

som fyller oss

också är en hälsning

om närvaro?

Genom tomheten

drar ett skimmer.

Kanske vidrörs vi

av din nya tillvaros ljus,

fast vi inte förstår det.

Ja, "Hur kan frånvaro uppfylla så? Hur kan tystnad tala så?"

När jag körde hem ikväll så pratade de på radion om olika sorters tystnad och hur tystnad kan uppfattas. Man jämförde också tystnaden och skriket med varandra. Det var ett intressant program, önskar att jag kan höra hela programmet vid något tillfälle.

Ibland är tystnaden ett skrik och ibland är skriket inte hörbart. 

Så kan det också vara med sorgen.