Nästan en gud...

Jag började dagen med att leda en morgonandakt och avslutade dagen med Veckomässa i Nederluleå kyrka. Vid båda tillfällena utgick jag ifrån söndagens psaltarpsalm, Psalm 8:4-7

När jag ser din himmel, som dina fingrar format,

månen och stjärnorna du fäste där,

vad är då en människa

att du tänker på henne,

en dödlig att du tar dig an honom?

Du gjorde honom nästan till en gud,

med ära och härlighet krönte du honom.

Du lät honom härska över dina verk,

allt lade du under hans fötter....

(fotat genom bildrutan)

I jämförelse med himlen, havet och stjärnorna som består i årtionden, århundraden, årtusenden - vad är då en människa?! Nästan ingenting. Vi är dödliga och finns här på en liten prick på jordgloben en försvinnande kort stund. Trots det tänker Gud på oss och visar oss omsorg. Inte nog med det; Gud ger oss ett förtroendefullt uppdrag också! Uppdraget att vara goda förvaltare består trots att destruktiva rädslor, själviskhet och prestige alltför ofta styr våra beslut och handlingar.

Samma författare som säger att vi är dödliga, säger också att Gud gjorde oss nästan till gudar!

Hur förvaltar vi det?!

Det säger något viktigt om Gud och Guds syn på oss och vår kapacitet.

(Också genom bilrutan)

Vad är då en människa? Dödlig och nästan en gud!

Skickat via Blogsy