En dikt, som jag sällan har citerat, men som ganska ofta finns i mina tankar:
Gåvan
förut bunden
men gjord fri
betedde du dig fortfarande som bunden
då dina lemmar stelnat
i den långa ofriheten
dina händer blev kvar på ryggen
och dina fingertoppar
nådde aldrig en annans ansikte
inte heller lärde du känna
groparna på din egen kropp -
detta är fråga om
att ta emot
att först ta emot sig själv
som en gåva från den som har skapat
och så få liv i
stelnade lemmar
LisBeth Wedin
I går blev jag påmind om den fantastiska sången Sång till friheten av Björn Afzelius
........
Friheten är ditt vackra namn.
Vänskapen är din stolta moder.
Rättvisan är din broder,
freden är din syster,
kampen är din fader,
framtiden är ditt ansvar.
Du är det finaste jag vet.
Du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna,
som vindarna, som vågorna,
som fåglarna,
som blommorna på marken.
.......
Och så finns det fina psalmer förstås, som t.ex.:
Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Britt G Hallqvist, 1972 efter J Kirkegaard 1971 (Sv Ps nr 90 v1)
Eller Guds kärlek är som stranden...
.....
Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar,
en jord där träd och blommor kan slå rot.....
Och ändå är det murar oss emellan,
och genom galler ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.....
O döm oss, Herre, frisäg oss i domen.
I din förlåtelse vår frihet är
.......
A. Frostenson, 1968 (Sv Ps nr 289 v2, 3, 4a)
Eller Gud från ditt hus...
Lyft oss, o Gud, ur våra tröga vanor.
Krossa vårt skal av värdighet och blyghet.
Lös oss från jaget, ge oss kraft att älska.
Gud gör oss fria!
F. Kaan 1968, Britt G Hallqvist, 1970. Sv Ps nr 288 v2
Den finaste psalmen av alla, är kanske just den som vi ska sjunga i morgon förmiddag på Söndagsgudstjänsten i Bergnäskyrkan:
Våga vara den du i Kristus är,
den i hans tanke, den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus du är.
....
Redan är du den du en gång skall bli:
dömd och benådad, död och uppstånden,
älskad och ett med honom som gjort dig fri.
A. Frostenson, 1963. (Sv Ps nr 87 v1 och 4)
Nej, nu måste jag fortsätta med predikoskrivandet, innan jag blir för trött... Jag har lite att förbereda för Sinnesromässan kl 17 i Porsökyrkan också.
Ditt blogginlägg med alla ord, inte bara för sin skönhets skull utan för innebörden, har givit mig min morgon, plussat på litet extra till min dagliga runda i naturen, där jag får min kraft.
SvaraRaderaBjörn Afzelius ord går rakt in i hjärtat och sinnet. Tack!
Lycka till med predikotexterna!
Karin på Pettas
Tack Karin på Pettas!
SvaraRadera