En vanlig dag

En vanlig januaridag i Boden

Ja, så är Knut-dagen passerad och julen ska vara utdansad, enligt tradition. De flesta har återvänt till den vanliga vardagen igen. Många uttrycker att det är skönt. Ny termin har dragits igång i skola, kyrka och på många andra ställen.

För min del är det inte det vanliga som just dragit igång. Mina dagar är ganska ovanliga. Som jag nämnt förut håller jag på att avsluta min tjänst i Nederluleå församling. Det betyder att jag inte är med på allt som sker, framtidsplaneringar t.ex. utan istället "gör klart" saker, förbereder mina sista gudstjänster, plockar ur i mitt rum... osv.

Jag är lite sentimental av mig, jag tänker ofta "jaha, det här var sista gången ... i Porsökyrkan eller i Nederluleå kyrka eller... Kanske är det för att jag försöker förstå. Men jag tänker också; Nästa gång jag har en vigsel, har ett begravningssamtal ... då är det på mitt nya jobb i Bodens Pastorat. Själva arbetet är i stort detsamma, fast det sker i andra lokaler, tillsammans med andra arbetskamrater, andra församlingsbor. En del olikheter är det också, förstås. Det ska bli spännande... Vardag kommer det att bli där också.

I Porsömässan som är nästan varje söndag i Porsökyrkan, brukar den första psalmen vara en önskepsalm. Eftersom det är min sista gudstjänst i Porsökyrkan på söndag får jag välja psalm. Inte så lätt...men jag har valt en psalm som länge funnits i mitt medvetande (från 70-, 80-talet) och som jag tror präglar mycket av mitt tänkande och min tro. Den heter En vanlig dag och är skriven av Anders Frostensson, 1970. Den har nummer 946 i Psalmer i 2000-talet. 

En vanlig dag när inget särskilt händer 

kan ge mig det som jag behöver mest.

En dag som syns grå och utan mening 

kan himmelrikets Herre bli min gäst.

vers 1

Sedan fortsätter psalmen med att berätta om olika personer i Bibeln som mitt i det vanliga plötsligt får vara med om något nytt, en förändring, en upptäckt, räddning... Ja, det bär jag ofta med mig som ett hopp, en möjlighet  - och också som erfarenhet. När vi minst anar det...