Nostalgi 1

En liten förvarning: Nu kommer ett par ganska korta nostalgi-inlägg. Mest för min egen skull. Sedan ska jag skriva om annat...

Min första kontakt med Nederluleå församling var 2003 när jag började vikariera i Sjukhuskyrkan på Sunderby sjukhus, Luleå. Jag trivdes direkt. Älskade mitt jobb. Sammanlagt blev det rätt många år i Sjukhuskyrkan.

Sjukhuspräst Gunnar Olsson fanns i Sjukhuskyrkan under de år som jag också arbetade där. Tyvärr fick han för tidigt lämna det här livet.

Det som gjorde att jag tyckte så mycket om mitt jobb där var framför allt att alla möten med patienter, närstående och personal var "på riktigt". Det var inte så ofta "väder och vind"-snack, utan ganska snabbt kom man in på samtal som rörde det verkligt väsentliga i livet. Vid sjukdom, sorg och kris blir mötena raka och "nakna". Min uppgift har allra mest handlat om att aktivt lyssna, vara närvarande med kropp och själ, att bejaka/bekräfta, vara tillåtande, ibland att "normalisera"...

Tiden i sjukhuskyrkan har påverkat mycket av mitt tänkande och varande, tror jag. Jag är mycket tacksam för åren i Sjukhuskyrkan både i Södertälje och på Sunderby sjukhus.

Sjukhuskyrkans symbol (ovan) vill illustrera, att även ur det som har gått sönder, brustit, kan nytt liv gro och växa till, ja t.o.m. blomma. Korset vill förmedla hopp.

Nostalgi 2 kommer om någon eller några dagar.