Helt överväldigad...

... är jag efter gårdagens Porsömässa. Vilken fest! I mässan blev jag också avtackad för min tjänst i Nederluleå församling och de sista fyra åren i Porsökyrkan.

Det var många som mötte upp. Många som medverkade - som det ofta är i Porsökyrkan. Mycket fin sång! En alldeles ny kör hade uppstått, som överraskade och gladde. Och spel på harpa... mm.

Många fina ord sades. Oj, oj! Jag gömmer dem i mitt hjärta... Från djupet av mitt innersta: Tack! Om ni bara kunde förstå hur mycket ni har betytt och betyder för mig - och vad jag har fått lära mig av er!

Efteråt blev det mera tal, presenter, blommor och tårta. Vilken fest - som sagt! Inte konstigt att jag nästan inte fick en blund i natt, det blev bara alldeles för mycket för mig att ta in.

Kören sjöng som postludium en text inspirerad från Bibelns bok Predikaren, från kapitel 3.

Det finns en tid, en tid för allting, en tid att mötas, en tid att ta farväl. I allt som sker, Gud är med, leder alltid våra steg.

Det finns en tid, en tid för allting, en tid att skratta, en tid för sorg och gråt. I allt som sker, Gud är med, leder alltid våra steg.

Det finns en tid, en tid för allting, en tid tillsammans, en tid att låta gå. I allt som sker, Gud är med, leder alltid våra steg.

Må din väg gå dig till mötes, må vinden föra dig hem Må solen värma din kind. Må regnet vattna dina fält, och tills vi ses igen: Må du vila i Guds trygga älskade famn!

(Keltisk välsignelse, May the Road rise to meet you, Lori True)

Mer om mässans tema och innehåll kommer.