Tänkte i eftermiddag på hur många som försöker överrösta varandra. Överallt. Vi översköljs av ord, överord, stora entusiastiska ord, erbjudanden, berättelser...
Vem lyssnar? Vem tror på vad som sägs? Vem blir inspirerad av det över-entusiastiska?
Vem vågar själv höja sin röst?
En del stänger till inför alla höga röster och stora ord, misstror, vill inte lyssna. En del vill ge upp - det känns omöjligt att göra sig hörd.
När rösten är i falsett och alla ord är sagda - vad tar man till då?!
Kanske är det dags att istället för överrösta - "underrösta"! Komma nerifrån, tala lägre, prata med mindre bokstäver...
Många lärare har erfarenheten att det hjälper inte att försöka överrösta, skrika högst - när det är mycket högljutt i klassrummet - utan istället tala extra lågt.
Tänk, ibland kan en viskning höras bättre än en stark röst. Det är intressant. Är det något vi kan tillämpa i samhället i stort, i kyrkan, när vi vill förmedla något som vi tycker är viktigt?
Alla foton är ifrån Florida, Miami Beach
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar