Inte så dumt att fylla år ändå!

I går fyllde jag år, alldeles ojämnt och ointressant. Egentligen.
Men blev gratulerad ändå.
När jag kom till jobbet sjöng mina arbetskamrater för mig och jag fick vackra lila luktärtor. Det värmde mitt gamla hjärta.

God middag med lammytterfilé blev jag bjuden på när jag kom hem. Som present från min man fick jag en "fiskelåda", som ska bli en "akvarellåda", dvs en plastlåda med fack där jag kan ha färger och penslar mm. Mycket bra.


När jag hade gått och lagt mig och det bara var 25 minuter kvar av min födelsedag fick jag två presenter av min dotter också. Jag hade lagt märke till att hon suttit vid sin dator och jobbat. När jag kom i närheten vek hon undan lite underligt - nu förstod jag varför.

Cornelia hade gjort ett konstverk i vektorgrafik med inspiration från dagarna i fjällen och bibelordet från Ords. 4:23, om att bevara sitt hjärta,
för det är därifrån livet kommer.
Mycket fin tycker jag! Det är roligt med ett konstverk som har många symboler och som man kan tolka på flera olika sätt.


Jag fick också ett kuvert med detta presentkort:

Detta uppskattades också väldigt mycket. 60 minuters datasupport! Behövligt!
Vilken dotter man har!

Det är inte så dumt att fylla år ändå!


Mina ögon fastnade ikväll på ett par verser från Psaltaren 71:17,18
och det får bli min bön:

Gud, från min ungdom har du fostrat mig,
och ännu förkunnar jag dina under.
Överge mig inte, o Gud,
när jag är gammal och mitt hår har grånat
(har beställt tid för färgning),
låt mig förkunna din kraft för nya släkten
(har idag haft planering för konfirmationsarbetet).

Ja, jag vill tro att Gud vill vara med mig och alla andra oavsett hårfärg och ålder.