... innan den här omgången av ledighet är slut, gick mot Lappland och fjällvärlden.
På vägen till Jäckvik körde vi in i byn Fjällbonäs, utanför Arvidsjaur.
När man talar om hembygd och barndomshem, associerar åtminstone jag, själva orden mest till idyllisk landsbygd.
Själv är jag uppväxt mitt i stan, mitt i centrala Piteå (visserligen en idyllisk stad... ) med gator, bilar, hyreshus, Domus, Tempo m.fl.butiker i min närmiljö. Min kompis B och jag gick gata upp och gata ned (Storgatan, Uddmansgatan och Sundsgatan) när vi skulle "behandla" viktiga frågor och upplevelser i livet. Ju mer ivriga vi blev i våra samtal desto fortare gick vi.
Trots att jag spenderade min mesta tid i centrala stan, väcker farmor och farfars hus i Fjällbonäs en speciell känsla i maggropen som jag kopplar till min barndom.
Hur som helst, tycker jag att Fjällbonäs är en vacker by och att huset som farmor och farfar bodde i ligger alldeles underbart med sjön nära intill.
Cornelia som varit med oss till Rya (Kolsva) i Västmanland och fotograferat sin farfars barndomshem, fick nu också möjligheten att fota morfars barndomshem och by. Det blev en otroligt nostalgisk semester i år!
Vilket fokus ska man ha när man ser tillbaka i livet?
Fjällbonäs
På vägen till Jäckvik körde vi in i byn Fjällbonäs, utanför Arvidsjaur.
Här växte min pappa Åke upp. Och som jag skrivit i inlägg förut så tillbringade jag många sommarveckor och jullov här under mina 15 första år.
När man talar om hembygd och barndomshem, associerar åtminstone jag, själva orden mest till idyllisk landsbygd.
Själv är jag uppväxt mitt i stan, mitt i centrala Piteå (visserligen en idyllisk stad... ) med gator, bilar, hyreshus, Domus, Tempo m.fl.butiker i min närmiljö. Min kompis B och jag gick gata upp och gata ned (Storgatan, Uddmansgatan och Sundsgatan) när vi skulle "behandla" viktiga frågor och upplevelser i livet. Ju mer ivriga vi blev i våra samtal desto fortare gick vi.
Foto: Cornelia
Trots att jag spenderade min mesta tid i centrala stan, väcker farmor och farfars hus i Fjällbonäs en speciell känsla i maggropen som jag kopplar till min barndom.
Hur som helst, tycker jag att Fjällbonäs är en vacker by och att huset som farmor och farfar bodde i ligger alldeles underbart med sjön nära intill.
Cornelia som varit med oss till Rya (Kolsva) i Västmanland och fotograferat sin farfars barndomshem, fick nu också möjligheten att fota morfars barndomshem och by. Det blev en otroligt nostalgisk semester i år!
Foto: Cornelia
Från vägen, huset skymtar bakom grönskan.
På "min tid" var träden bara hälften så stora.
Foto: Cornelia
Här är resultatet:
Vilket fokus ska man ha när man ser tillbaka i livet?
Sedan fortsatte resan vidare...
Ja, nog är det allt många viktiga ämnen som avhandlats på våra rundor Storgatan-Uddmansgatan -Sundsgatan, upp och ner, upp och ner... När vi hade något viktigt att prata om, slog vi en signal på telefon (om vi råkade vara ifrån varandra...) och så travade vi iväg. Det var ju utomhus som vi kände oss fria - ingen kunde tjuv-lyssna (för vi gick ju så fort, så ingen hann väl höra...) Under många år gick vi ständigt i träskor, båda två. Kommer du ihåg en gång - när vi sprang Storgatan fram för att komma ifrån någon av dina småbröder som ville hänga med oss, och när en tant litet förskräckt utropade: Åh, jag trodde att det var en häst!!" Det var när vi kom klapprande gatan fram i våra träskor som tanten trodde att en häst kommit lös på Piteås (då så berömda) gågata... Hälsningar barndomsbästis Birgit
SvaraRaderaHej Birgit! Jag kommer ihåg! Alltid träskor. Vi hördes väl där vi gick fram... Jo, jag tänkte på det där med hästen när jag skrev inlägget. Stackars tant!
SvaraRaderaVi hörs!