Hastigt bestämde vi oss för att åka en liten tur till Lappland och Jäckvik (eller Jäkkvik) tillsammans med Cornelia och hennes pojkvän. Vi har bara lite drygt 30 mil från Boden, så det kändes möjligt att åka iväg torsdag eftermiddag och vara tillbaka till lördag kväll.
De flesta av mina bekanta har varit på Kyrkans Fjällgård i Jäckvik i egenskap av konfirmander eller konfirmandledare, eller varit på församlingsläger eller något annat som är kopplat till kyrkan. Men jag har bara varit i Jäckvik två gånger förut och då på Akvarellkurser. Väldigt trevliga sådana!
När vi nu kom dit kände jag direkt hur jag längtade efter att få ta fram färger och papper. Men det är är ju otroligt vackert där, så det var inte lätt för en sådan amatör som jag att få till någonting... Dessutom var det längesedan jag målade. Det var lättare att fotografera, även om det, för all del, inte var enkelt heller med ljus, reflexer och skuggor som bryts mot varandra.
Vi bodde i den fina och ekologiska stugan som heter Paradiset med fönster ut mot Hornavan, Sveriges djupaste sjö. Vatten är så fascinerande! Det förändras hela tiden. Jag kunde inte se mig mätt. Inte blev det sämre av att solen lyste och det var vindstilla på kvällarna.
Pieljekaise syns i bakgrunden
Hur kommer det sig att så många av oss upplever ro och tillfredsställelse av att få vara nära naturen? Oavsett var man i världen är. I alla fall om man har tid att "känna in" och vara närvarande. Det gör i alla fall gott i kropp och själ hos mig. Önskar att jag kunde lagra stillheten, färgerna, det storslagna i ett förråd i mitt inre.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRadera