När jag kom till kyrkbyn igår, märktes det väl att det var något på gång...
Det var fler människor än vanligt, det fanns en förväntan i luften, även de som inte kände varandra pratade med varandra. Dessutom var det Securitasbilar, vakter, poliser, ja, jag hörde att SÄPO hade varit där också.
Kungen och drottningen skulle komma på besök!
Det är något speciellt med förväntan. En konsertsal, kyrka, by som är i längtansfull spänning. Eller ett hem, ett hus som som ser fram emot att någon/några ska komma.
Vi kanske inte står med Svenska flaggan i händerna, men stämningen, glädjen, blickarna - kanske kramarna - vill ge ett mottagande som känns varmt och gott.
För mig blir det något av "kungligt besök" när barnen kommer hem. Till "barnen" räknar jag numera också Cornelias pojkvän Richard.
På tal om besök, så har vi idag haft besök i kyrkstugan av båda mina bröder och mamma och Börje. Det var precis att vi rymdes. Naturligtvis hör de också till "kungligheterna" i mitt liv.
Om någon undrar, träffade jag inte kungen och Silvia. Jag hoppas att de inte blev besvikna, jag hade ju mitt arbete att sköta. Men det var många andra där, stora och små, med flaggor och kameror i händerna, så det blev nog bra ändå.
Det blev lite svamligt det här, men det jag egentligen ville säga är att jag är glad för min familj. Christofer och Richard har återvänt till sitt, Cornelia är kvar ett litet tag till. Det gläds vi över!
Det var fler människor än vanligt, det fanns en förväntan i luften, även de som inte kände varandra pratade med varandra. Dessutom var det Securitasbilar, vakter, poliser, ja, jag hörde att SÄPO hade varit där också.
Kungen och drottningen skulle komma på besök!
Det är något speciellt med förväntan. En konsertsal, kyrka, by som är i längtansfull spänning. Eller ett hem, ett hus som som ser fram emot att någon/några ska komma.
Vi kanske inte står med Svenska flaggan i händerna, men stämningen, glädjen, blickarna - kanske kramarna - vill ge ett mottagande som känns varmt och gott.
För mig blir det något av "kungligt besök" när barnen kommer hem. Till "barnen" räknar jag numera också Cornelias pojkvän Richard.
Här är finaste sonen, Christofer.
Våra finaste barn, Cornelia och Christofer.
Något mer kungligt finns inte! För mig.
Våra finaste barn, Cornelia och Christofer.
Något mer kungligt finns inte! För mig.
Och finaste paret, Cornelia och Richard.
På tal om besök, så har vi idag haft besök i kyrkstugan av båda mina bröder och mamma och Börje. Det var precis att vi rymdes. Naturligtvis hör de också till "kungligheterna" i mitt liv.
Om någon undrar, träffade jag inte kungen och Silvia. Jag hoppas att de inte blev besvikna, jag hade ju mitt arbete att sköta. Men det var många andra där, stora och små, med flaggor och kameror i händerna, så det blev nog bra ändå.
Det blev lite svamligt det här, men det jag egentligen ville säga är att jag är glad för min familj. Christofer och Richard har återvänt till sitt, Cornelia är kvar ett litet tag till. Det gläds vi över!
Visst är besök från barnen bättre än alla kungliga besök!! Förresten, har ni en egen kyrkstuga nu? I morgon åker vi till Alingsås...
SvaraRaderaBirgitta: jag hoppas också att kungen och Silvia inte blev besvikna... Jag kan berätta att jag vinkande till dem och deras barn med familjer, när de kom åkande med häst och vagn i Stockholm, på nationaldagen - när jag var i huvudstaden för att hälsa på en god vän. Kanske det kan uppväga din försumlighet...?! Skämt åsido: tänk, vad många människor det finns som också skulle vara värda litet av den uppmärksamhet och beundran som visas de kungliga... Sådana som uträttar stora saker i det tysta... Hälsn. Birgit
SvaraRaderaGrekland nu: Ja, vi köpte i juli en egen liten kyrkstuga. Kom och se den!
SvaraRaderaHälsa till Alingsås!
Birgit: Skönt att du har vinkat till kungligheterna, som kompensation för min försumlighet.
Du har helt rätt; tänk om människor som offrar sig och arbetar i det tysta fick uppmärksamhet och uppmuntran - som skulle kunna ge kraft att fortsätta och en förebild för andra.