Välkommen!


Det mesta som händer oss människor, som vi har behov av, tänker och tror är i grunden detsamma i alla kulturer, samhällsklasser och genom årtusenden. Ingenting är nytt under solen. Men det är inte mindre viktigt eller intressant för det. Tvärtom!
Här delar jag tankar och upplevelser som har anknytning till mitt liv. Ofta är det genom dikter, citat och böner, som jag tycker om. Du får gärna kommentera inläggen. Hur man gör läser du på sidan Om bloggen.

söndag 25 augusti 2013

Brändö hamn



Oj, vilken sommarvärme det har varit ett par dagar nu,
och det ska visst fortsätta ett tag till :-)

 
Det passade väldigt bra idag,
när vi firade Friluftsgudstjänst vid Brändö hamn. 
Så soligt, så varmt!


Mikael Ullberg spelade dragspel

Det blev en härlig gudstjänst, tycker jag, med mycket musik.
Vi sjöng välkända psalmer, som de flesta kunde
och vi fick lyssna till dragspelsmusik och el-fiol.
Det var musik som man blev glad av.

Isak var en av gudstjänstdeltagarna...

... som var där med sin husse Roland, som var kyrkvärd idag.

Efteråt fikade vi tillsammans och njöt av varandras sällskap
och solens värme.


I dag är det diakonins dag. Temat var Medmänniskan. Vi lyssnade till en av den här söndagens texter; om den barmhärtige samarien (Luk 10). En välkänd text som många hört förut.




När jag förberedde mig för den här dagen kom jag att tänka på Tove Janssons saga Vem ska trösta Knyttet? Knyttet var ett troll, som var ensam, blyg och rädd. En dag gick han iväg till stranden och havet, där flöt en flaska i land med ett sorgset brev från ett "mycket litet skrutt". Hon skrev att hon var rädd och kände sig övergiven, hon hade ingen vän.

Knyttet gömde brevet i sin ficka, det var det första brev han någonsin hade fått. "Han blev med ens så modig, stark och glad..." och gav sig iväg för att leta rätt på lilla Skrutt. Han samlade allt sitt mod för att rädda och hjälpa lilla Skrutt. Och sagan slutar med att de tröstar varandra och "är aldrig rädda mer"!  "...och sen levde de lyckliga i alla sina dagar..."




Knyttet har lärt mig, att jag behöver inte vara stark, orädd och jätte-social för att kunna vara någon annans nästa. Tvärtom, så kan just upptäckten att någon annan behöver mig, göra mig modig, stark och glad - och så kan två försiktiga, rädda och ensamma trösta och stödja varandra - och tillsammans se andra som behöver en hjälpande hand.

Vi är alla beroende av varandra - och kan betyda mer för varandra än vad vi kan räkna ut.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar