Att bryta tystnaden

Det var där vid brunnskanten de träffades. De kom från var sin värld. Han var den som först bröt tystnaden. Tystnaden och reservationen sedan många, många år tillbaka i tiden. Det var inga anklagelser, inga krav, inga hot. Han bad henne om en tjänst. Han visade sitt beroende av henne. Hon trodde inte sina öron! Var det sant?!

Hon lånade honom sin skopa. En skopa med vatten från brunnen. Han tömde varje droppe ur det lånade kärlet, hennes skopa.

Hans mod att bryta tystnaden, hennes mod att lyssna, verkligen lyssna. Deras bemötande av varandra, deras generositet, givande och tagande - gav långtgående konsekvenser och nya möjligheter. (Johannes evangelium kapitel 4)

Ibland behövs inte mycket mer; några små ord - och en ny värld öppnar sig. Det gäller dock att våga bryta tystnaden. Det är ett risktagande, en grov chansning - för hur blir gensvaret?? Är det värt risken? Ja, jag vill tro det.