Betraktelse

Vi är så glada för våra nya dörrar i Matteuskyrkan! Nu är alla dörrar vita istället för bruna (dvs nymålade, dörrarna är desamma). På bilden ovan är dörrarna in till kyrksalen. De är nya! Vi tycker att de är mycket fina och bra på flera sätt.

I kväll har vi firat Taizémässa, med mycket tystnad, ljus, sånger och stillhet. Min betraktelse utgick ifrån den välkända liknelsen "Den barmhärtige samariern" från Lukas 10.

Om vi kikar in i berättelsen och betraktar de olika aktörerna, kan många av oss känna igen oss i de olika personerna.

Den slagne, misshandlade mannen:

Alla kan vi känna oss nedslagna, illa till mods, sårade, skadade - vi behöver någon som hjälper oss upp. Upprättelse. Någon som kan leda oss vidare.

Rövarna:

Ibland är det vi som förstör för andra, medvetet eller omedvetet. Tränger oss före, baktalar, föraktar, nonchalerar, slår på den som redan ligger... Både i samhället och inte minst internationellt är vi tillsammans med många delaktiga i sådant som gör att människor, folkslag, länder blir fattigare, blir sjuka, kränkta, utnyttjade... dör.

Prästen och leviten:

De som gick förbi. De som inte ville se. Visst kan vi känna igen oss? EU-migranterna utanför våra butiker. En människa som fått sorg, vi vet inte vad vi ska säga och vänder bort huvudet och ser åt ett annat håll. Vissa saker eller personer vill vi inte befatta oss med. Vi vill inte bli indragna, vill inte ta ställning. Ibland av bekvämlighetsskäl, ibland för att vi inte orkar, vi har nog med vårt eget (eller andra), ibland för att vi är rädda för hur det ska uppfattas...

Samariern, den som såg sin nästa:

Ja, vi får också känna igen oss i den barmhärtige. Ibland är det vi som tar tid, stannar till, ställer upp. Vi ser och gör en insats, trots att vi är på väg mot någonting annat, trots att vi har fullt upp och trots att vi själva är trötta, sårade, skadade ...

När vi känner igen samariern i oss, så är det också Jesus Kristus vi känner igen och hans liv i oss. Han bor i oss och vill verka genom oss. Det får vi bejaka och glädjas över.

Den slagne, rövarna, prästen och leviten och den gode samariern; alla bor de i oss - vem/vilka ger vi störst plats för?