Under parasollet

Snart är parasoll-tiden över för i år. Åtminstone i vårt land. Jag tycker av någon anledning att det är roligt med parasoller. Kanske är det för formen och färgerna.... Annars brukar jag värja mig mot parasoller. Jag vill ha sol. 

Det är parasollets skugga man söker, eller hur? När solen står högt måste man sätta sig en bit ifrån parasollet för att få del av skuggan. Det kan se lite roligt ut...

På vissa stränder ser alla parasoller likadana ut. Tjusigt, på ett sätt, särskilt på avstånd, tråkigt på ett annat, enligt min smak. Och oftast alldeles för tätt!

Ur parasoll-synpunkt, gillade jag stranden utanför Aten bäst. Vid Glyfada Palace Hotel, där vi bodde några dygn. Här fanns bara några få parasoller på stranden, icke flyttbara. I bambu. Fina. 

De flesta hade egna parasoller med sig. Det var många atenare som kom hit, en stund efter jobbet, eller några timmar med sina barnbarn. Det var mest grekiska och ryska som vi hörde och lite amerikanska.

När man är några dagar på samma ställe, hinner man känna igen personer som återkom. Tant Brun låg alltid utan parasoll. Härlig och ohämmad. Oftast hade hon tant Grön med sig, hon var mer skygg. Hon satt alltid under sitt gröna parasoll i sin gröna baddräkt.

Varje dag kom den runda och goa farbrorn på Vespan. Han tog god tid på sig med allt han gjorde. Han spred en fridfullhet omkring sig. Trots det kunde Owe inte låta bli att se med en viss avundsjuka på hans fina vespa. En sån´ skulle han vilja ha!

På förmiddagarna kom mannen med den vita hinken. I hinken hade han bröd som han matade duvorna med. Han var inte så populär. Stranden fylldes av duvor; vita, gråsprängda, svarta. En annan djurvän, en kvinna, hämtade vatten från duschen och gav vildkatterna. Men de höll till lite "bakom".

Vackraste parasollerna på stranden. Fina färger mot vattnet. Nja, jag skulle kanske skaffa mig ett eget parasoll, ett färggrant ... fast nu blir det väl paraply istället. Enligt väderleksprognoserna.

Jag har lite svårt för att sommaren, värmen och ljuset håller på att lämna oss. Sommarmånaderna går så fort. Men det är väl bara att acceptera. Hösten är ju fin också, med alla sina färger...