En gammal kyrka mitt i Atens centrum
I går var sista hela dagen i Grekland. I går, lördag den 15:e augusti var en alldeles speciell dag i landet. En av den Grekisk Ortodoxa kyrkans största helger. Jungfru Marias upptagande till himmelen. Panagia. Kyrkorna har fyllts med folk hela veckan, man har fastat och förberett sig inför den 15:e.
Läs mer här från min kusin Ingabritts blogg
Den här dagen hålls affärerna stängda och det var påtagligt tomt på de stora affärsgatorna. Däremot var restaurangerna öppna och i de centrala delarna av Aten var det ganska mycket folk, men förmodligen mest turister, asylsökande, flyktingar...
Grekerna själva åker helst till havet och solar och badar denna dag - om man inte tillbringar dagen i kyrkan. Vi solade och badade också och åkte sedan in till centrala Aten framåt kvällen. Innan vi åkte till centrum var vi till Piraeus hamn, en av Europas absolut största. Det var intressant.
Det kändes som att vi var i kvarter där vi skulle vara lite extra försiktiga. Det fanns mycket av trasighet både bland människorna och i miljön. En stor grupp människor låg och satt på marken inte så långt från tunnelbanestationen, vi anade att det var flyktingar som tagit sig till Grekland. När vi sedan steg på tåget strömmade det in många trötta, rödögda unga familjer med små barn i vår vagn, kanske var de ifrån Syrien.... Det var en man som gick före och "drev in" alla i vagnen. Det blev smockfullt och kaotiskt. Vi kände en stor oro för de små barnen, att de skulle bli söndertrampade. Plötsligt blev det där med människor på flykt så påtagligt och nära... De fanns i våra tankar när vi la oss på kvällen, var var de nu? Hade de någonstans att sova, kunde de sova? Saknade de några av sina närmaste?
Samtidigt så är det naturligtvis inte lätt för Grekland som har sitt eget att kämpa med...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar