"Vilse i pannkakan", det är inte helt främmande för mig. Det är något som jag faktiskt är ganska bra på, om jag får säga det själv. Men igår tyckte jag ändå att det inte var jag som gick vilse, utan självaste pannkakssmeten själv! Den smet ut ur ugnen och rann ner över luckan och ut på golvet... Det var inte kul! Det var bara att börja om från början igen...
Men det finns annat att glädjas åt. Vi har våra barn Christofer och Cornelia och Cornelias sambo Richard hemma nu. I går när jag skulle göra pannkaka var de till Matteus-skogen (vid Matteuskyrkan) och spelade Boule. Det är en plan som är öppen för alla att använda. Där finns också en grillplats.
På kvällen var mamma och Börje här.
I söndags hade jag glädjen att få döpa en av Cornelias bästa vänners lilla flicka i Matteuskyrkan. Den var en fin stund.
Efteråt var det en trevlig fest i kyrkans mycket lämpliga lokaler för t.ex. dopfika. Ja, det finns mycket att glädjas åt. Men tyvärr tar inte död och sorg semester. Ibland gör den sig särskilt påmind. Jag har förlorat ytterligare en kusin i för tidig död. Det smärtar. Om ett par dagar åker jag till Göteborg för att träffa hennes fina familj och leda begravningsgudstjänsten. Mina tankar är ofta hos familjen.
Vid Guds hjärta är jag buren,
innesluten i hans famn.
Medan hemligheten djupnar
viskar Fadern ömt mitt namn.
J.Jonsson Sv Ps m tillägg nr 522
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar