Med eller utan sol

Nu har jag lagt in shortsen längst in i garderoben - så jag slipper se dem! Och stått i köket i värmen från spisen och bakat pajer, gjort kräm och nu senast en varm (och god) blomkålssoppa. Nej, jag är inte alls bitter! Det är väl underbart med gråa och regniga dagar med lågtryck så lågt att man somnar innan man ens hunnit läsa två rader i en bok man gillar... Jo, jag erkänner. Liite bitter. Det är lite deppigt när man ser på väderleksprognosen och det inte verkar finnas något hopp om sol och värme inom de närmaste 10 dagarna... Det enda hoppet är att prognosmakarna har fel. Och det är ju inte alldeles ovanligt....

Nej, jag bygger inte mitt liv, min glädje och all planering på vädret. Det gör jag inte. Men jag gillar sol och värme. Men vad spelar vädret för roll när man tänker på ... det och det och det. Förresten, solen kommer och tittar fram då och då, även om den glömt bort att visa sig idag. Och då är det lätt att tro att det alltid är grått. Väderminnet är kort. Även åt andra hållet.

Egentligen håller jag på och städar nu. På skrivbordet med dess omnejd. Jag vet inte riktigt hur det kom sig att jag hamnade här framför datorn. Ville bara tala om att jag lagt undan shortsen. Långt in i garderoben. En slags markering.  :-) Livet är mer än vädret.

(Från URBANSTORE)

På mitt skrivbord hittar jag bl.a. en utriven krönika från NSD den 15 juni i år av Peo Rask. Jag hade tänkt att jag skulle ha skrivit och tackat honom. Jag gillade den. Men det blev förstås inte. Rubriken var Döden är ingen schysst polare. Lite tufft och krasst skriver han om sina tankar på en väns död, medan han bränner sopor. Vännen var en mästare på att leva, skriver han. Ungefär i mitten av krönikan citerar jag:

Jag kommer allt oftare på mig med att jag pratar med Gud eller Jesus. 
Det känns bra.  Trots att jag inser att deras konton är fulltecknade, kommer jag med mina simpla böner. 
Det är livet. 
Ett samtal med någon man tror sig lita på. Med någon man älskar. 
Svårare är det inte. 
Livet är här och nu och går inte i repris.
Livet gavs oss alla. 
Döden tar oss alla. Det är det däremellan som räknas.


Tack, Peo Rask, jag tyckte om din krönika. Nu ska jag lägga den utrivna krönikan bland texter som jag sparar. Och så ska jag fortsätta att städa. Inte bränna sopor. Men röja - det hör också till livet. Samtidigt kan jag prata med Gud. Jag har en del jag vill prata om...

(Från URBANSTORE)

Fotona får man tolka som man vill. Det gör man ju ändå...