I går - sista dagen innan semestern

Dagen började i Johanneskyrkan. En gemensam gudstjänst mellan Rörvikskyrkan och Johanneskyrkan. Temat var Efterföljelse. Som en illustration på temat hade jag tagit med mig en kont, en stav och en hatt.   Kont

På kvällen var jag i Mariakyrkan i Sävast och hade en friluftsgudstjänst tillsammans med Sommarkyrkan. Helt underbara ungdomar! Samma tema. (Den uppmärksamme läsaren märker att staven blivit utbytt). 

Det är staven som hjälper oss att ta oss fram. Den är ett stöd. Den hjälper till att hålla balansen, den kan leda oss fram över gropar och ojämnheter...

Jag tänker också att staven är kallelsen som vi alla har fått; att följa Jesus Kristus. Det är Jesus själv som kallat oss, det är hans egna ord: Följ mig. Det får vi luta oss emot, när tvivel och missmod kommer - och staven håller! Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er, säger Jesus (Joh 15:16).

Vackra Mariakyrkan

Väskan, konten, är det förstås bra att ha färdkost i, så att vi orkar vandra fram, ett steg i taget. Bra om det också ryms en filt och kudde när tillfälle finns för vila. Och plåster förstås! Både till mig själv och mina medvandrare.

Guds ord, nattvard, gemenskap, omsorg är det bra att ha med sig på vandringen.

Vad är då hatten bra för? Som skydd mot väder och vind; sol, hetta och blåst och regn. Och kanske mygg! Eller annat som suger blod/kraft ur oss.

Det finns mycket som kan förvirra oss under färden, ständigt matas vi av intryck, rop och lockelser av olika slag. Jag tänker att hatten kan skydda våra tankar och vår tro, hjälpa oss att koncentrera oss, fokusera på det som är viktigt här i livet. Kanske kan hatten också vara vara en bild för bönen?

Ja, vila behöver man under färden... Nu har jag semester! Känns inte dumt alls! Hoppas att du också får vila och "vederkvickelse", för att använda ett gammalt ord.