Tisdag 30 juni

En trevlig ledig dag som avslutades med ett litet kalas för maken. Nu tittar han på fotboll, så då kan jag lika gärna sätta mig här framför datorn, även om jag inte har så mycket att skriva om...

Jag känner mig glad för sommaren.

Och för livet.
Men livet är skört.

I går såg jag något litet på marken. Trodde först att det var en mus, nej, tänkte jag sedan, det är kanske en padda... Jag hade inte mina glasögon på mig. När jag kom närmare såg jag att det var en liten fågelunge. Förmodligen ganska nyfödd, eller nykläckt. Det fanns dun kvar på kroppen. Den hoppade lite konstigt på marken. Om det var för att den inte hade lärt sig att flyga än, eller om den skadat sig, vet jag inte...  Kändes som den lilla fågelns liv var skört, hotat... Var var mamman?!

Om du klickar på bilden ser du bättre.

Det finns en psalm som heter Som liljan på sin äng, som jag tycker är mycket fin. Det är nummer 798 i Den Svenska Psalmboken med tillägg, Verbum. Text: J.A. Hellström, 1975. Den passar på en begravningsgudstjänst, men också på en födelsedag.

Som liljan på sin äng, som fågeln högt i skyn,
som stjärnan i sin rymd, så är jag till i dig.
Du mäter alla mina år. Du räknar mina huvudhår.
..... (från vers 1)

Och inte ens ett strå på ängen vissnar bort
och inte ens en sparv till marken faller ner, 
om inte du har stakat ut när livet börjar och tar slut.
...... (från vers 2)

Jag fick för ett tag sedan uppdraget att skriva över ämnet
När har du känt att Gud har gripit in i ditt liv
till Webbsidan för Svenska kyrkan i Boden.
Om du är intresserad kan du läsa mina reflektioner
HÄR