Störst av allt...

I dag avslutas Luleå Pride. Det har varit mycket program och aktiviteter.

Också Svenska kyrkan fanns på plats. Här bjöds det på gratis fika.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1283779

Härligt väder var det idag. När jag lämnade festivalområdet var det några som sjöng - helt i min smak - från scenen. Närmast granne med Stadsparken och Luleå Pride är Luleå Domkyrka.

När jag närmade mig Domkyrkan hörde jag psalmsång därifrån. Två sånger från två håll möttes. Olika stil, men båda ville djupast sett förmedla att "Störst av allt är kärleken". Det var Diakonvigningen som just var avslutad.

Med bland diakonerna var Rickard Fjällström (längst till vänster), som har tjänst i Rörvikskyrkan i Boden. Vi är glada för honom!

Kl 13 var det dags för Prästvigning i Luleå Domkyrka. En mäktig och festlig Vigningsmässa, som började med procession. På bilden syns till vänster Kristina, som är diakon i Domkyrkan. Efter kom så småningom prästkandidaterna.

Allra sist gick biskop Hans.
Här kan du läsa mer om Vigningsmässorna idag.

Här håller biskopen sitt tal till prästkandidaterna. Som alltid, goda och förtröstansfulla ord.

Jag var där tillsammans med ett ganska stort gäng från Porsökyrkan för att dela glädjen med Sanna Bergamark (längst till vänster) som idag vigs till präst. Vi har haft förmånen att få del av Sannas kunskaper, klokskap och omsorg om människor i Porsökyrkan i flera år. Jag är mycket glad för att jag fått lära känna henne.

Utgångsprocession

Tyvärr en skakig bild, men glädjen är påtaglig, eller hur?

Sedan var det fotografering och kramar på kyrkbacken.

Här är Sanna tillsammans med biskop Hans och (tror jag) hennes kyrkoherde i Lycksele, där hon börjar sin pastorsadjunkts tjänst på tisdag. Vi vill önska Sanna all Guds rika välsignelse till både glädje och vishet i tjänsten.

"Kyrkfönster"

Livet som präst är inte alltid så enkelt, det är många bitar som man ska försöka få ihop; tid, förberedelser, i olika sammanhang, bland olika människor, i många olika arbetsuppgifter... det kan lätt bli både snett och vint och ojämnt. I slutändan är det ändå Kristus som håller upp, omfattar och håller om allt. På honom får vi förtrösta, han som är Kärleken. Det får vi alla göra, oavsett om vi är präster till yrket eller inte.

Gud, låt din nåd vila över mig,

jag hoppas på dig.