I dag mellan två möten tog jag en kort promenad kring kyrkan och kyrkstugorna. De ligger vackert ner mot vattnet.
Det var rofyllt att bara strosa runt en stund och få lite frisk luft.
Även om det varit grönt ett bra tag nu, så är det som om man inte riktigt ser det och känner sommarkänslan förrän solen bestrålar det gröna. Ja, kanske ändå, att det blir sommar, sol och värme i år också...
För någon vecka sedan; En begravningsgudstjänst avslutades, kyrkportarna hade öppnats och kyrkklockorna ringde. Jag stod vid utgången och mötte de sörjande. Samtidigt frapperades jag av hur fåglarnas glada kvitter där utanför nästan överröstade kyrkklockorna. Då tänkte jag på - som jag ofta gör - hur hopp och förtvivlan, glädje och sorg, död och liv finns tätt intill varandra. Sedan försökte jag skriva en haiku om det:
KYRKKLOCKORNA
Avsked av älskad
orgelmusik tonar ut
portarna öppnas
Kyrkklockornas klang
blandas med fågelkvitter
tröstar sörjande
Hopp och förtvivlan
svartklädda människors steg
nyutslagna löv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar