Så är vi då i slutet av juli och jag har haft semester i ungefär en vecka. Dagarna går fort. Även när dagarna är ljusa och långa. Vissa dagar skulle man vilja kunna hålla kvar lite extra länge...
Mamma och jag bestämde oss för att uppdatera oss när det gäller våra små släktingar; mammas barnbarnsbarn och min bror Urbans barnbarn i Vittjärv. Snabbt går tiden. Bara några månader gör skillnad, inte bara på den minsta, utan också på de större barnen som nu är drygt 6 och 3 år. Fort växer armar och ben och nya färdigheter och ord tillkommer. Minstingen är fem månader.
Storasyster mötte oss med en glasburk i handen. Stolt visade hon oss sin snigel. Slående lik sin mor när hon var i samma ålder (och uppåt)! Det känns ju inte så länge sedan...
Vad jag vet, så samlar hon inte längre på maskar och myror o.dyl. Men det behöver hon inte heller, eftersom hon har tre barn och en hund (och en man) att hålla reda på - och det de samlar på...
Små vassa tänder är på gång...
Många år har gått sedan min mamma var några månader gammal och mycket har hänt i hennes liv under dessa år - hennes föräldrar skulle aldrig ha kunnat förutspå sin dotters livshistoria. Oerhört mycket har hänt och utvecklats i världen under dessa drygt 80 år.
Naturligtvis kan man inte låta bli att fundera på hur lilla Idas liv kommer att se ut... Och när hon är 80 år hur ser då vårt samhälle ut och hur är det att leva i denna vår oroliga värld?
I alla tider har äldre oroat sig för de små - och aldrig har världen verkat oroligare... Men Ida oroar sig inte och hon tycks vilja säga till oss att inte göra det heller. "Var lugna. Jag kommer att klara mig. Genom modermjölken, närheten, kärleken får jag det jag behöver för att leva i den här världen. Kunde ni så kan jag"! Ja, det tror jag också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar