Själens spegelbild i konst och musik

I går kväll hade vi en annorlunda och spännande Kafékväll i Porsökyrkan.

Själens spegelbild i konst och musik
var temat för kvällen.

Till Gerd Anderssons (GEA) målningar, sjöng och spelade
Mona Nykänen (sång, piano, gitarr)
och Jerry Winblad von Walter (sopransaxofon, tvärflöjt, bas).

Det blev ett starkt intryck när vi nåddes av både ord, musik och bild.
Samtidigt.

Förutom att Gerds målningar fanns uppställda på kyrkbänkar
kunde man se dem på storfilm, speciellt utvalda till sångtexterna och musiken.

Det var Sven Nordstedt som fotat målningarna
och som också visade dem på filmduk under kvällen.

Monas vackra röst, de tänkvärda texterna
och musiken till var mycket njutbart!

Gerd läste från Psaltaren 139 illustrerat med hennes egna bilder.
Gerd berättade också intressant om sitt måleri.
En del av hennes målningar var ifrån hennes barndom.

Efter fika och samtal och rundvandring bland Gerds tavlor
avslutades kvällen med några musikstycken till.
Bl.a. sjöng Mona Tomas Boströms sång Vad jag vill.
Till den anknöt jag också i min betraktelse.

I den tidiga morgonen kom kvinnorna till graven. Den var tom. Jesu kropp var inte där. I detta tomma intet rymdes något helt nytt... som inte gick att se, inte gick att greppa. 

Det är någon som har sagt; I Guds rike är det alltid morgon. Jag tycker om de orden. Det finns något hoppfullt i det. Och då tänker jag också på sången som Mona sjöng, hur vi får se morgonen som en stor och vit omålad väv. På en omålad väv kan det helt oväntade ske. Även det som man inte från början trodde var möjligt. För Gud är det möjligt att skapa ur intet.