Två dagar har jag tillsammans med Posom-gruppen m.fl. varit på kurs i Krishantering i det nya paradigmet med Per Mossegård från Vårsta diakoni. Det har varit mycket bra dagar! Jag ska inte skriva så mycket om själva innehållet här. Däremot vill jag dela med mig av en reflektion som jag gjort.
I höstas lyssnade jag på en föreläsare som i princip talade över samma ämne, som jag tagit del av de här två dagarna. Ändå var det en himmelsvid skillnad! Föreläsarna hade olika stil i sitt framträdande, poängterade lite olika saker - den riktigt stora skillnaden var dock deras attityd till åhörarna.
Föreläsaren i höstas startade med att uttrycka sig negativt om den yrkeskår som i huvudsak fyllde salen, utgick ifrån att åhörarna bara hade läst en enda bok i psykiatri (Cullbergs), raljerade, förminskade oss alla osv. Hen talade hela tiden om det nya, moderna sättet att tänka kring krishantering - och utgick ifrån att vi inte skulle vara beredda att våga tänka nytt. Ja, jag måste säga, att det var nog den sämsta föreläsning som jag någonsin hört. Och främst berodde det på hens attityd till oss som i förväntan hade samlats där. Behöver jag säga att det var svårt att ta till sig hens budskap?
Vår föreläsare P Mossegård hade en helt annan attityd! Hur många gånger sa han inte typ; som ni säkert hört förut eller som ni säkert har erfarenhet av... han tog oss på allvar, lyssnade och värderade våra kunskaper och erfarenheter. Naturligtvis var det lätt att lyssna på honom och även ta till sig tankar som var annorlunda mot de tankar man trott var det enda rätta.
Det jag vill säga är alltså vilken stor betydelse vår attityd till andra har! Inget nytt under solen, i och för sig, men viktigt att ständigt påminna sig. Inte minst när vi känner oss rädda, osäkra, tror oss vara kritiserade, hotade... för det är väl då som vi som försvar kan ta till sådant som att klanka ner på andra i ord, inställning eller i andra uttryck?
På tal om goda talare så har jag ikväll lyssnat på korrespondent Cecilia Uddén på Svt2 Min sanning. Vilken kvinna! Vilken förmåga att uttrycka sig - och så intressant!
I höstas lyssnade jag på en föreläsare som i princip talade över samma ämne, som jag tagit del av de här två dagarna. Ändå var det en himmelsvid skillnad! Föreläsarna hade olika stil i sitt framträdande, poängterade lite olika saker - den riktigt stora skillnaden var dock deras attityd till åhörarna.
Föreläsaren i höstas startade med att uttrycka sig negativt om den yrkeskår som i huvudsak fyllde salen, utgick ifrån att åhörarna bara hade läst en enda bok i psykiatri (Cullbergs), raljerade, förminskade oss alla osv. Hen talade hela tiden om det nya, moderna sättet att tänka kring krishantering - och utgick ifrån att vi inte skulle vara beredda att våga tänka nytt. Ja, jag måste säga, att det var nog den sämsta föreläsning som jag någonsin hört. Och främst berodde det på hens attityd till oss som i förväntan hade samlats där. Behöver jag säga att det var svårt att ta till sig hens budskap?
Vår föreläsare P Mossegård hade en helt annan attityd! Hur många gånger sa han inte typ; som ni säkert hört förut eller som ni säkert har erfarenhet av... han tog oss på allvar, lyssnade och värderade våra kunskaper och erfarenheter. Naturligtvis var det lätt att lyssna på honom och även ta till sig tankar som var annorlunda mot de tankar man trott var det enda rätta.
Det jag vill säga är alltså vilken stor betydelse vår attityd till andra har! Inget nytt under solen, i och för sig, men viktigt att ständigt påminna sig. Inte minst när vi känner oss rädda, osäkra, tror oss vara kritiserade, hotade... för det är väl då som vi som försvar kan ta till sådant som att klanka ner på andra i ord, inställning eller i andra uttryck?
På tal om goda talare så har jag ikväll lyssnat på korrespondent Cecilia Uddén på Svt2 Min sanning. Vilken kvinna! Vilken förmåga att uttrycka sig - och så intressant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar