Ett dygn har vi haft besök av vår vän Susanne Rolfner Suvanto. Vi lärde känna varandra på 80-talet när vi bodde i Haninge kommun. Som alltid när man möter gamla vänner så handlar samtalen om gemensamma gamla minnen och det som är aktuellt i livet just nu.
Owe och jag fick som gåva av Susanne hennes bok Mellan äldreomsorg och psykiatri - om vård och bemötande av äldre med psykisk ohälsa (Gothia, 2011) och hennes och Anna-Liisa Suvantos häfte Psykisk ohälsa hos äldre. Susanne var i Norrbotten just för att föreläsa om psykisk ohälsa. Det i sin tur gav oss möjlighet att träffas. Vi uppskattar vänskapen med Susanne mycket!
På baksidan av boken Mellan äldreomsorg och psykiatri står det:
En snäll mormor i blommig klänning och uppsatt hår som passar barnbarnen och bjuder på småkakor. Det är en inte helt ovanlig bild av hur äldre är och bör vara. Men vad händer när det visar sig att mormor har missbruksproblem? Eller när farfar inte vill leva längre?
Äldre med psykisk ohälsa hamnar ofta mitt emellan äldreomsorgen och psykiatrin, och får därmed inte sina behov tillgodosedda. Vilken roll spelar våra föreställningar och fördomar om äldre och psykiskt sjuka i detta? Och vad kan man göra för att förbättra vården och bemötandet av dessa personer?
Tänk vad våra förutfattade meningar och fördomar kan hindra oss från att se verkligheten sådan den är, på gott och ont. Jag gillar inte att andra har bestämda föreställningar om mig som kvinna, präst, norrbottning, 50+ m.m. - ändå har jag själv lätt för att tro mig veta hurdana vissa människor är... och när jag lär känna dem så ser jag något helt annat...
Susanne skriver i förordet i Mellan äldreomsorg och psykiatri:
Mitt viktigaste budskap i boken är att se människan som han eller hon är - oavsett diagnoser, bakgrund, ålder, kön, sexuell läggning eller etnicitet. I det mesta är vi människor ganska lika, men vi uttrycker oss på olika sätt beroende på vad vi varit med om och vilka erfarenheter vi bär med oss. För mig är det en gåva att få ta del av andras liv och det gör arbetet inom vård och omsorg till ett stort äventyr.
Owe och jag fick som gåva av Susanne hennes bok Mellan äldreomsorg och psykiatri - om vård och bemötande av äldre med psykisk ohälsa (Gothia, 2011) och hennes och Anna-Liisa Suvantos häfte Psykisk ohälsa hos äldre. Susanne var i Norrbotten just för att föreläsa om psykisk ohälsa. Det i sin tur gav oss möjlighet att träffas. Vi uppskattar vänskapen med Susanne mycket!
På baksidan av boken Mellan äldreomsorg och psykiatri står det:
En snäll mormor i blommig klänning och uppsatt hår som passar barnbarnen och bjuder på småkakor. Det är en inte helt ovanlig bild av hur äldre är och bör vara. Men vad händer när det visar sig att mormor har missbruksproblem? Eller när farfar inte vill leva längre?
Äldre med psykisk ohälsa hamnar ofta mitt emellan äldreomsorgen och psykiatrin, och får därmed inte sina behov tillgodosedda. Vilken roll spelar våra föreställningar och fördomar om äldre och psykiskt sjuka i detta? Och vad kan man göra för att förbättra vården och bemötandet av dessa personer?
Tänk vad våra förutfattade meningar och fördomar kan hindra oss från att se verkligheten sådan den är, på gott och ont. Jag gillar inte att andra har bestämda föreställningar om mig som kvinna, präst, norrbottning, 50+ m.m. - ändå har jag själv lätt för att tro mig veta hurdana vissa människor är... och när jag lär känna dem så ser jag något helt annat...
Susanne skriver i förordet i Mellan äldreomsorg och psykiatri:
Mitt viktigaste budskap i boken är att se människan som han eller hon är - oavsett diagnoser, bakgrund, ålder, kön, sexuell läggning eller etnicitet. I det mesta är vi människor ganska lika, men vi uttrycker oss på olika sätt beroende på vad vi varit med om och vilka erfarenheter vi bär med oss. För mig är det en gåva att få ta del av andras liv och det gör arbetet inom vård och omsorg till ett stort äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar