Kärleksspår

Tystnadsplikten har varit ämnet på Kontraktskonventet i Domkyrkan idag. Intressant - och svårt.
På Stiftskansliet hittade jag på väggen en liten hylla för betraktande och reflektion. På hyllan fanns också texten nedan.

Kärlekens väg

Skidspår över pudersnö.

Ansikten vända mot solen.

Längtan ut till stugan.

Skotta. Vädra. Tända en eld

och sota årets första utflyktskorv.

Vända sig utåt.

Och samtidigt ett annat spår

i Kyrkans år.

Spår av en kärlek bortom allt förnuft.

En man och hans vänner

som följer spår som anats i Skriften

och hos profeterna.

Ensam, föraktad, vi höll honom

för ingenting.

Ingenting.

Uppgång eller fall.

Ett totalt avklädande,

ett fullkomligt utgivande.

Den absoluta identifikationen med dig.

Med mig.

Ett annat spår som skär

över mitt skidspår i marsljuset.

Ett kors.

För kärlekens skull.

Fastan...

Någon sa att det var Ulla-Lena som skrivit texten. Och då gissar jag att det är Ulla-Lena Bäckman.