Jag kan inte låta bli att tänka på alla dem som går och går och går... med ett barn i armarna, med knyten och påsar... miltals! I 30 graders värme! Hur orkar de?! Och vad har de med sig av minnen, upplevelser och synintryck?
Jag tänker om och om igen; Hur orkar de?! Men vad har de för val? De går för sitt liv, för sin överlevnad. I hoppet om att överleva. Tänk att leva så, dag efter dag, stund efter stund... På söndag är temat "Det enda nödvändiga", det vet dessa människor mycket mer om än jag...
Läs mer här...
Hämtat från Svenska kyrkans Hemsida
Flykten för länge sedan
(Från Sagrada Familia, Barcelona)
Ja, visst undrar man över hur de orkar… och särskilt de små barnen: hur ska deras korta ben orka gå och gå och gå…
SvaraRaderaMitt i allt detta elände blir det samtidigt så uppenbart att många vill hjälpa och göra en insats! Att det trots allt finns så mycket godhet i världen – också! Denna godhet finns ju ständigt men den blir kanske mer synlig i dessa dagar. Och plötsligt inser vi verkligen att vi alla delar på samma jordklot och att det inte längre är möjligt att bry sig om endast det som sker inom gränserna för den lilla plätt som man själv råkat födas på… Jag undrar om inte vår bild av världen just nu håller på att ritas om, en gång för alla…? Birgit i Umeå