Kornbröd och saltströmming!

Flera tusen människor fanns på platsen. De var alla hungriga. Det var långt till affärer och livsmedel. En ung pojke kom med sin matsäck. Generöst överlämnar han den till den store Mästaren, ivrig att få hjälpa till - som barn ofta är. Utan baktankar eller beräkning.

I matsäcken fanns fem kornbröd och två fiskar. Kornet var fattigmansmat och användes i hungertider. Kornmjöl var hälften så dyrt som vetemjöl. De två fiskarna var torkade och saltade, påminde om vår saltströmming. Pojkens matsäck tydde på att han kom från ett fattigt hem.

Alla kan vi dela med oss. Men hur ofta håller vi inte tillbaka det vi har, det vi är, våra livserfarenheter, kunskaper, vår villighet och längtan -  för vi tror inte att det duger, för att det är så lite, för att det bara är "fattigmansmat", för att det ändå inte förslår någonting... Också i rädsla för att bli förlöjligade eller för att möta attityden: kom inte här och tro att du är någonting...

Pojken överlämnade sina bröd och fiskar i Mästaren Jesu händer. I Jesu händer dög de - och blev till mättnad för både pojken och många, många fler.

Tänk om vi vågade tro, att våra få kornbröd och fiskbitar som vi gömt längst in i skafferiet kan, genom att läggas i Jesu händer, bli till glädje och mättnad för både oss själva och andra. Vi kan aldrig riktigt förstå och räkna ut vad som händer när vi i tillit lägger det vi är och har i Jesu händer.

På samma sätt som du och jag duger i Guds ögon - så gör också våra medmänniskor det. Inte minst dem som vi inte tycker har så mycket att komma med... de som vi inte ens räknar med! Sådan är Gud.

Mina rader är inspirerade av Midfastosöndagens (i söndags) evangelietext 
från Johannes evangelium kap 6 vers 1-15.