I helgen är det 40 dagar sedan min kusin Ingabritt Hallqvist Tomboulidou dog. Fotot ovan är ifrån hennes konfirmation Pingstdagen 1969. Jag kommer ihåg, när vi fick det här kortet uppskickandes till oss i Piteå, att jag tyckte att hon var så fin.
I Grekland, där Ingabritt bodde de sista ca 20 åren med sin familj, är 40 dagar efter ett dödsfall en speciell dag. En minnesdag, eller ofta rör det sig om några dagar.
Ingabritt skriver själv i sin blogg Aktuellt i Grekland: "Den ortodoxa tron säger att den dödes själ inte kommer till ro förrän efter 40 dagar, så under den här tiden har den fortfarande funnits bland oss på nåt sätt."
Från Naousa kyrkogård, 2012
I Grekland är begravningsgudstjänsten oftast inom ett dygn. Innan dess är det dödsvaka i hemmet. Ingabritt skriver i sin blogg att man ställer kistlocket på trottoaren utanför porten - så att alla ska se att det pågår dödsvaka. I trapphuset utanför dörren ställs en rund metallform med sand för att de som kommer kan tända ljus. Dörren till lägenheten är vidöppen hela tiden.
När det är natt är den dödes ansikte täckt med ett vitt silkestyg, men när solen går upp tar man bort det. Ibland finns det "gråterskor" med. Någon läser under vakan från Psaltaren.
När vi var i Naousa 2012 såg vi sådana dödsannonser
När begravningsbilen kommer och hämtar kistan till kyrkan följer de som samlats gåendes i procession efter. Överallt där de far fram stannar folk till och de som sitter på kafeterier, unga som gamla, reser sig upp.
En Grekisk-Ortodox kyrka i Naousa,
men osäker på om det är "Ingabritts kyrka".
Ingabritt skriver vidare i sin blogg att när själva begravningsakten är över i kyrkan passerar alla den öppna kistan och tar ett sista farväl. Därefter går processionen vidare till kyrkogården. Där går allt väldigt snabbt, enligt Ingabritt. Locket läggs på, kistan sänks ner och den som vill kan slänga tre skopor jord på kistlocket.
Sedan träffas man i församlingshemmet där det bjuds på kaffe, en chokladbit, en kaka och lite risgrynsgröt.Där går det också fort. Ingen sitter mer än några minuter.
Några timmar efter begravningen kommer (ibland?) prästen tillbaka till hemmet för att "välsigna" den, med böner och helgat vatten.
Begravningen blir snabbt bestämd och genomförd, men då har man många fler minnesstunder än vad vi är vana vid. På tredje dagen efter dödsfallet samlas man vid graven och prästen läser en text, man tänder ljus och önskar den döde "gott paradis" (kalo paradiso). Sen brukar man gå hem och fika kakor och pajer. På samma sätt samlas man sen på kyrkogården efter nio dagar, 40 dagar, sex månader, ett år osv. Så skriver Ingabritt på sin blogg Aktuellt i Grekland. Se länken.
Här kan du läsa mer om seder och bruk i Grekland
Ingabritt var journalist och har skrivit om många olika seder och bruk i Grekland på sin innehållsrika blogg.
Jag kan tänka mig att begravningssederna och minnesstunderna/dagarna varier något. Men jag vet att den här helgen är speciell för Ingabritts närmaste. Det är flera olika samlingar och bjudningar. Och vi släktingar och vänner som inte kan vara där, finns med dem i våra tankar och böner.
Här är en gammal bild från sommaren 1998 när Ingabritt och hennes familj var uppe och hälsade på oss i Svartlå. Många fina minnen bär vi med oss. Vila i frid, kära Ingabritt! Och all styrka och mod till fina familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar