Kampen

Temat för morgondagens gudstjänster är Kampen mot ondskan. Ondska finns det gott om, det är inget vi behöver leta efter. Tyvärr. Frågan är väl hur vi ska förhålla oss mot ondskan, hur vi ska kunna övervinna den, kunna vara en motkraft? Är det överhuvudtaget möjligt? Finns det något att hoppas på?

Det som ger mig hopp är att det inte alltid är det stora och mäktiga, de tunga vapnen, de stora orden som vinner mot det onda. Oftast är det inte det som är det avgörande.
"...det är inte med svärd och spjut som Herren ger seger" var den lille herdepojken David övertygad om när han mötte den store Krigaren Goliat som kom emot honom med sin tunga vapenrustning (1:a Samuelsboken kap 17 v 40-50). Och David - tillsammans med Gud - vann över Goliat. Kampen dem emellan handlade mycket om vems gud som var Gud? Vems gud man kunde hoppas på.

Jag tänker på en bibeltext som jag ibland läser på begravningsgudstjänster:

Gud skall utplåna döden för alltid,

Gud skall torka tårana från alla kinder

och göra slut på sitt folks förnedring

överallt på jorden.

......

Den dagen skall man säga:

Se, detta är vår Gud,

den räddare vi hoppades på.

Detta är den Gud vi hoppades på

....

han kom till vår räddning.

Jesaja kap 25:8-9, Bibel 2000

Det finns ett slut. Det finns en gräns dit ondskan inte kan nå. Det finns en Gud som vill hjälpa oss att bevara vår tro och vårt hopp medan kampen pågår. Och nu och då får vi vara med om att det går inte alltid efter hur stor och stark man är, hur mycket pengar eller vapen man har...

I min andra gudstjänst i morgon kl 12 i Matteuskyrkan ska vi sjunga och prata om Eva Norbergs texter. Jag tror mycket på vikten att visa på kärleken, omsorgen, det goda som Eva Norberg gör i sina psalmer, som en motvikt till allt det onda som finns.